Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Alexander de Roubetz, Sovjet-Rysslands kyrka - Kap. III. Kyrkans ställning efter novemberrevolutionen 1917 - A. Religionsfriheten i allmänhet - 1. Rätten att ej ha någon religion - 2. Frihet för trosbekännelser och religiösa ritualer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
ALEXANDER DF. ROUBETZ
religion som helst, eller sak?ia varje religion».* Samma
bestämmelser finnas i § 3 av dekretet om kyrkans skiljande från staten
i Ukraina.2
Samma bestämmelser finnas i olika dekret, utfärdade i skilda
republiker, som ingå i Socialistiska Sovjetrepublikernas
Förbund (ry. Sssr), nämligen i Storryssland (ry. Rsfsr), Ukraina,
Georgien, Armenien, Uzbek.
2. Friheten för trosbekännelser och religiösa ritualer.
Här kunna vi citera prof. Giduljanovs förklaring i denna
fråga. Han säger nämligen, att så vitt frågan rör enskilda
personer och deras individuella förhållande till det högsta
väsendet, som de erkänna, så tillåter lagen i alla federativa republiker
varje medborgare att utöva de mest fantastiska och absurda
ritualer, om de ej störa allmänna ordningen och ej medföra
kränkning av andra medborgarnas rättigheter.
Här tillåta vi oss att såsom illustration anföra några
uttalanden ur bolsjeviklitteraturen. I tidskriften »Revolutionen
och kyrkan» (1920) finna vi talrika meddelanden om kyrklig
1 Dekr. av den 23 jan. 1918.
° Den 10 nov. 1920 utgåvo folkkommissariaten för justicen, för
inrikesärenden och* för folkupplysning en instruktion angående tillämpning av
lagarna om kyrkans skiljande från staten och skolans från kyrkan. Det
kan vara av intresse att följa det resonemang, som instruktionen innehåller.
». . . 1) Genom publikationen av dekretet om kyrkans skiljande från staten
och skolan från kyrkan har bekännelse av någon religion eller icke
bekännelse av någon tro blivit en privatsak för varje medborgares samvete,
och därför får icke sovjetregeringens organ lämna bistånd åt anhängare av
någon viss tro för att tillfredsställa deras religiösa behov. Likaledes få ej
regeringens organ och privata personer öva tvång mot någon i detta
avseende ... 9) Alla lagliga förordningar och order av sovjetmyndigheter äro
obligatoriska för alla trosbekännelsers anhängare, och ingen av dem, vilken
plats han än intar inom tjänstehierarkien, får med risk av straff av den
revolutionära domstolen underlåta att behandla dessa akter som lagliga och
obligatoriska. Anm. Trosrepresentanter, vilka vägra att viga eller utföra
andra kyrkliga ceremonier för privata personer endast på grund av att
dessa personer blivit skilda på borgerligt sätt eller att de lyda sovjetlagar,
hemfalla under domstol.»
Härav se vi, att samvetsfriheten i Ukraina fattas trängre än i
Sovjet-Ryssland och uteslutande i ordets subjektiva mening. Även vid konflikt
mellan kyrko- och statslagar gälla de sistnämnda..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
