Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Första delen - I. Wyclif som universitetslärare och kyrkopolitiker till 1377 - Kap. III. Wyclif och kyrkopolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 O
GUNNAR WESTIN
stormän som Courtenay och Wykeham. Lancaster lämnades
utanför, men ärkebiskop Sudbury, som icke utan orätt
betraktades såsom Lancasters förtrogne, var med i denna övervakande
myndighet. Tydligt är, att allt detta ytterst innebar ett slag
mot det lancasterska hovpartiet och ett stärkande av de stora
prelaternas ställning, vilka i denna situation åter kommo att
stå som väktare av en konstitutionellt-parlamentarisk ordning i
landet.1
Helt naturligt behandlade »Goda parlamentet» också
kyrkliga frågor. Det följde traditionen, och nu liksom tidigare under
århundradet vände man sig mot påven. Det var Commons, som
i denna fråga alltid visade stor iver. Penningströmmen, som
gick ur landet, dels genom främmande prelaters innehavande av
ämbeten och dels genom särskilda påvliga pålagor och
uppträdande kollektorer, gav anledning till allvarliga bekymmer,
särskilt i det läge landet befann sig. Regeringen hade 1374
utfärdat en skrivelse till biskoparna att undersöka, i vilken
utsträckning utlänningar innehade kyrkliga ämbeten i England. För de
engelska prelaterna var det givetvis också ett eget intresse, att
detta oskick med påvligt insatta främlingar stävjades. Dessutom
voro påvens pålagor på prästerskapet impopulära. Som förut
är sagt, bragte icke Brügge-underhandlingarna 1374—75 någon
klarhet i saken, utan missbruken fortsatte. Commons upptog
frågan i »Goda parlamentet» och framlade en utförlig petition,
full av allvarliga anklagelser mot påve, kardinaler och även
regering, vilken icke genomdrivit en tillämpning av de existerande
lagarna, och härvid avsåg man givetvis Statute of Provisors och
Statute of Praemunire.2 Summan var, att påven klippte fåren
men icke närde och vårdade dem, och med stor överdrift
förklarade man i petitionen, att det icke fanns någon furste i
kristenheten, som hade en fjärdedel av de summor, som med orätt
gick ut ur landet till påven. Man vände sig med skärpa mot
de främmande påvliga kollektorerna och mot kardinalerna, vilka
nästan alla voro landets fiender men innehade engelska preben-
1 Stubbs, a. a., II, s. 428 ff.; Tout, a. a., s. 436 f.; Cambr. Med. His/.,
VII, s. 455.
’ Ro/u/i pari., II, s. 336 ff. Jfr Capes, tidigare a. a., s. 99 ff., ocli
Workman, a. a., I, s. 269 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
