- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettioåttonde årgången, 1938 /
137

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arne Stade, Påvebrevet till »konung K.»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PÅVEBREVET TILL »KONUNG K.» 1 137

Det är i synnerhet två problem, som man omedelbart
konfronteras med, då man ur innehållsanalytiska synpunkter
skärskådar julibrevet.1 Det ena ligger redan i ingressen, vilken
lyder som följer: »Alexander episcopus, seruus seruorum Dei,
karissimo in Christo filio K., illustri Sweorum et Gothorum regi,
et venerabilibus fratribus episcopis et dilectis filiis, nobili viro
duci, universo clero et populo per Gothiam constitutis salutem
et apostolicam benedictionem.» Det andra framgår ur en passus
längre fram i det innehållsrika aktstycket2, f. ö. den mest
omstridda, vilken innehåller följande: vid kurian har försports något,
som väckt stor fasa, »quod quidam inter vos sunt, qui diabolica
fraude decepti hominem quendam, in potacione et ebrietate
occisum, quasi sanctum, möre infidelium, venerantur». Och
detta, tillfogas det, trots att kyrkan knappast tillåter, att man
beder för sådana, som blivit dräpta under ruset.

Det förra problemet är givetvis detta: vem avses med
signaturen »konung K.»? Det senare blir: vem var den, trots sitt
synbarligen föga förebildliga leverne, efter döden såsom helgon
dyrkade man, mot vilken Alexanders hätska utfall är riktat?
Vi vilja begynna med att söka lösa detta senare problem, dels
emedan det visat sig, att en aprioristisk uppfattning rörande
konung K:s identitet gärna influerar på omdömet vid
behandlingen av det senare spörsmålet, dels enär en någorlunda
stadgad åsikt beträffande »helgonets» person högst väsentligt kan
bidraga till lösandet av det förra problemet.

Vem var alltså den såsom helgon dyrkade mannen?

Till de mera originella svaren på denna fråga torde Nat.
Beckmans få hänföras.3 Han applicerar den drastiska
skildringen på den norske konungen Harald Gille, vilken mycket
riktigt blev dräpt under ruset och till på köpet medan han
dvaldes hos en älskarinna. Men till denna skäligen periferiska
överensstämmelse äro också likheterna inskränkta. Ty att
mannen, vare sig för sitt dödssätt eller av annan anledning, skulle
ens i eget land ha blivit föremål för helgondyrkan har ingen-

’ Tryckt bl. a. i BS, V.41, och ST, 1:49.

2 BI. a. behandlas följande ämnen: äktenskapet, helgden av andliges
personer och egendom, tionden och testamentsrätten till kyrkan.

3 N. Beckman, Ur vår äldsta bok, Sthlm 1912, sid. 42.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:44:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrkohist/1938/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free