Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Om fromhetslivet i Linköpings stift under sjuttonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
138
HANS CNATTINGIUS
taga det uti widare bättre betänkande». Därför önskade kapitlet
veta, hur Long uppträtt efter hemkomsten, och bad Frosterus
underrätta Long, att ifall denne vidhöll sina åsikter, måste kapitlet
följa K. M:ts befallning och vända sig till Göta hovrätt. Frosterus
meddelade domkapitlet den 28 i samma månad1, att Long icke ändrat
sig, icke ens då Frosterus i prosten Hörbergs närvaro framfört
domkapitlets varning utan svarat »iag går intet i kyrckian, ei heller til
Herrens nattward». I ett brev av den 4 december2 talar Frosterus
om ytterligare fruktlösa försök att bringa Long på bättre tankar.
Följden av Frosterus’ förstnämnda skrivelse blev, att
domkapitlet den 6 december beslöt att ingiva en anmälan till Göta hovrätt3,
vilken uppsattes samma dag. Denna skrivelse4 är ur två synpunkter
värd att stanna vid. Domkapitlet anmäler visserligen pliktskyldigast
Long men framhåller samtidigt, att saken är »myket öm och
granlaga», därför att domstolsförfarande sannolikt blott skulle leda till
att Long ansåge sig förföljd och att hans åsikter därigenom bleve
än mera kända. Argumenteringen har en frapperande likhet med
vad som kom till uttryck i Reuterholms ovannämnda brev till
Frosterus. Säkerligen får icke detta tolkas så som skulle
domkapitlets ståndpunktstagande på något väsentligt sätt influerats av
Reuterholms uttalande. I kapitlet var Erie Benzelius den
tongivande, och dennes kloka, moderata och varsamt själavårdande
inställning till tidens religiösa ytterlighetsmän är nogsamt betygad
i en rad olika fall. Vi böra även uppmärksamma en annan punkt i
skrivelsen, hänvisningen till K. M:ts brev av den 8 maj 1731. Detta
brev har, ehuru det åren 1731—35 spelat en viss roll, mycket litet
observerats i litteraturen.5 Det utgjorde liksom påbudet om
prediko-förhör6 ett resultat av prästeståndets vid riksdagen 1731 gjorda
1 Brevet i original i E IV n:o 277.
2 I original i E IV n:o 277. Uppläst i domkapitlet 13/12 1732. Prot. A I
n:o 44, s. 311.
3 Prot. A I n:o 44, s. 306.
4 Kopieboken B I n:o 33, s. 378.
5 Omnämnes i förbigående av Henning, Dippels vistelse i Sverige, s.
113, och Westling, a. a., s. 376.
6 Om detta se K. M:ts resolution på prästerskapets besvär 14/9 1731.
Stiernman, Alla riksdagars och möthens besluth, III, s. 2761. Westling,
a. a., s. 202, och K. H. Johansson, Kyrkobruk och gudstjänstliv under 1700-
talet, s. 119 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
