Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Nat. Fransén, Nya Testamentet på svenska 1526—1541 (Prof. Natan Lindqvist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2o8 GRANSKNINGAR OCH
ANMÄLNINGAR
mellan nominalismen och den logiska realismen. Samma motsättning
tar sig enligt Fransén uttryck dels på historieskrivningens, dels på
språklivets område, framför allt det tyska. I förstnämnda fallet få vi
en markant skillnad mellan den av den konciliaristiska
samhällsuppfattningen genomsyrade borgerliga historieskrivningen av objektiv
natur, och den humanistiska, från furstekanslierna utgående
historieskrivningen, som bestämdes av den absolutistiska furstemaktens
intressen och blev ett politiskt instrument i furstens hand. På svensk botten
representeras — menar författaren — den borgerliga historieskrivningen
med dess sakliga intresse och kritiska inställning mot fursteabsolutismen
av Olaus Petris Krönika, medan den motsatta typen av historieskrivning
framträder i den tyske humanisten Henrik Möllers 1555 skrivna
pane-gyrik över Karl Knutssons konungadöme »såsom föregångaren och
ättefadern till Gustav I», ävensom i Peder Svvarts krönika, Rasmus
Ludvigssons genealogier m. fi. Denna motsats är ju allmänt känd och
betygad, liksom orsakerna till den senare historiografiska typen, men
att Olaus Petris krönika skulle utgöra ett skott på vad författaren
kallar den borgerliga historieskrivningen och icke vara en självständig
produkt av reformatorns egen, kritiska och realistiska syn på det
historiska skeendet, återstår att bevisa. Författaren påstår visserligen, att
krönikan är »parallell med och framkallad av Sebastian Francks krönikor
på 1530-talet» men någon motivering härför lämnas icke. Det kunde
annars ha varit en lämplig uppgift för en källundersökning. Andra
meningar äro nämligen framställda (se t. ex. Efraim Lundmark i
Veten-skaps-Societetens i Lund Årsbok 1940, s. 33, not 11).
På det tyska språkområdet får enligt Fransén striden mellan den
territoriella fursteabsolutismen och den konciliaristiska riktningen till
resultat, att devotio moderna’s språk par préférence lågtyskan, som var
utbredd över hela norra och mellersta Tyskland, under loppet av ett
århundrade undertryckes som riks- och kulturspråk till förmån för
högtyskan, vilken var furstehovens språk. Denna process
understöddes främst av den lutherska bibelöversättningen 1522—34, vilken av
furstarna gynnades som den enda officiella. Utvecklingen befordrades
ytterligare av Luther och hans anhängare, dels genom utsändandet av
högtysktalande predikanter till Nordtyskland, dels gertom att
lutheranerna bemäktigade sig den borgerliga reformationens klassiska andliga
litteratur. Som exempel anföres översättandet till högtyska av en
lågtysk sångbok, utgiven 1525 av mecklenburgsreformatorn Joachim
Sluter, utan angivande av ursprunget. Utan att underskatta den
lutherska bibellitteraturens stora betydelse för högtyskans utbredning på
lågtyskans bekostnad kan man icke undgå att reagera mot författarens
tendens att till förmån för sin tes förenkla problemet och överdriva den
lutherska reformationens verkningar i antydd riktning. Enligt senare
dialektgeografiskt-kulturhistoriska undersökningar ha andra
synnerligen viktiga faktorer bidragit till högtyskans utbredning mot norr,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
