Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Olle Hellström, Elevationsstriden och enighetsförbundet efter Uppsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
olle hellström
intervention.1 De högre ståndens återhållsamhet gentemot kravet
på snabb aktion föranledde Karl att tillgripa demagogisk agitation
som påtryckningsmedel. Då ärkebiskopen i spetsen för sina
»lydbiskopar» kraftigast motsatt sig hertigen, uppeggade denne
allmogen emot honom.2 Hertigen uppsatte ett förslag till beslut och
till-lät ständerna föreslå ändringar häri. Under ledning av biskoparna
författade de tre högre stånden en inlaga: »Insager emoth thet
beslut –-.»! Häri fordrades, att alla beskyllningar mot
riksråden utelämnades, intet nytt om regeringen utöver Söderköpings
beslut borde fastslås, och bestämmelsen om förföljelse av dem, som
ej inom sex veckors frist anslöte sig till mötesbeslutet, bortfalla.
»Insager» häntyder öppet på att mötet och beslutet alltigenom vore
hertigens personliga verk.4 Då »riksens rådh framför andra och icke
andra för them» samt adel och krigsbefäl böra deltaga i ett giltigt
beslut, föreslås att ständerna enskilt utfärda sina betänkanden.
Men om fursten »tränger på beslut, så vilja ständerna själva ha
någon del i dettas avfattning. Rikets välfärd har sitt upphov i det
kristliga enhetsförbundet. Dettas upplösning måste leda till stor
olycka. Bittert beklagas, att mötet ej lett till den förväntade
endräkten. Hertigens demagogiska agitation gisslas med största
eftertryck.5 Det är gammal svensk rättsordning, friheten, freden och
lagen, som här hävdas av biskoparna. Framställningen är klar och
saklig, bestämd, stundom rent av harmfull. »Insager» präglas liksom
prästerskapets svar av 4 dec.-skrivelsens idéer. Biskoparnas
återhållande inflytande har i viss utsträckning gjort sig gällande i
mötesbeslutets formulering.6 Karls vilja präglade dock beslutet.
1 Prästerskapets medkänsla för den finska allmogens betryck möter
ständigt i dess uttalanden vid riksdagarna. Jfr SRA, IV, s. 116.
2 SRA, III, s. 862. KÅ 1909, Medd. och akts., s. 103, 108.
3 SRA, III, s. 888—891. Jfr riksdagsberättelsen, SRA, III, s. 861—862.
Jfr Jonsson, a. a., s. 24—25.
4 Överhuvud voro Karls »föreningar» vid Arboga och senare en hänsynslös
och fast viljas verk, yttringar av en diktatorisk regim, snarare än former av
ständigt förnyad gemenskap på det fritt åtagna ansvarets grund.
5 »Så tiener det och icke till enighetz uprättelse att bruka hot och und-
säyelse, som plägar gifva mång ond ämne til–hastig uplop, margfellige
rustningar och annat som inbördes krig — — kan förursaka.»
6 SRA, III, s. 863, 894—895. Representanter för prästerskapet ha vid
underhandlingarna efter mötet öppet vidgått, att de alltjämt godkände rådets
hållning på stockholmsmötet. (SRA, III, s. 969.) Växjöbiskopen var ledare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
