Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hammarström, Den heliga Birgitta och upplösningen av den första svensk-norska unionen 1343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
I. HAMMARSTRÖM
dennas notis om 1343 års tronföljdsbeslut. De omständigheter, som
i Libellus anföras som bakgrund till och följder av Eriks uppror,
återfinnas alltså i Förbindelsedikten — men här som ram till
uppgiften om de bägge brödernas konungaval. Ytterligare en avvikelse
i kronologien finnes. Som den direkta orsaken till Eriks uppror
anföres i Libellus Bengt Algotssons upphöjelse till hertig. Denna
händelse omnämnes i Förbindelsedikten något tidigare, varigenom
här konungens onaturliga laster mer eller mindre avsiktligt kommit
att framstå som den direkta orsaken till — Magnus’ avsättning och
sönernas tronbestigning.
Ytterst är Birgitta mer eller mindre direkt skuld till
framställningen av 1343 års tronföljdsbeslut såväl i Förbindelsedikten som
hos Ericus Olai. Libellus’ och Förbindelsediktens uppgift om
Magnus’ onaturliga laster har nämligen sitt ursprung i Birgittas
uppenbarelser. Dessa äro även näst Libellus Förbindelsediktens
viktigaste källa för denna tid.1 Notisen i Förbindelsedikten, att
Magnus levde värre än »oskeliget dywr», kan alltså vara en direkt
återspegling av uttrycket »oscällicer älskoghe» i den revelation (VIII: 11),
där beskyllningen för onaturliga laster tidigast förekommer.
Birgitta har emellertid även ehuru i annat sammanhang uttalat
sig om 1343 års tronföljdsbeslut. Uppgiften i Libellus, att
tronföljdsbeslutet väckte allmän glädje, är anmärkningsvärd såsom
förekommande i en skrift, vars hela innehåll i övrigt står i överensstämmelse
med dess syfte att nedsvärta Magnus. Framställningen strider
emellertid även mot skriftens starka litterära samband med
Birgittas uppenbarelser.2 Tvärtemot partiskriftens uppgift, att alla
voro glada över beslutet, står det faktum, att en så inflytelserik
person som Birgitta inför eftervärlden framstår som dess bittra
motståndare. I en revelation (lat. IV: 3, sv. VIII: 41) uttalar hon
förkastelsedomen över händelsen i form av en dialog med Gud.
Hon påpekade, att konungen hade två söner och två riken. I det
ena riket tillsattes konungen genom arv, i det andra genom folkets
gunst. Nu hade emellertid motsatsen skett, i det den yngre sonen
tagits i arvriket, den äldre i valriket.
Guds svar var, att de bägge sönernas »ut välj are» gjort sig skyl-
1 Andersson, a. a., s. 182 ff.
2 Andersson, a. a., s. 162 ff.; S. Kraft, Textstudier till Birgittas
reve-lationer (Kyrkohistorisk årsskrift 1929) s. 167 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
