- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
224

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - II. Krisens förlopp - 2. Krisen och kyrkolivet - 1) Kyrkogång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"manssidan finnes icke sällan hela bänkar tomma". Från Arboga
meddelas 1862: "Man kan icke neka, att hos mången framträder
liknöjdhet och ljumhet i kristendomen, samt att de äro många, som
alltför sällan besöka kyrkan och nådabordet." Prosten i Arboga frågade,
varför prästerskapet skulle ha så stor predikobörda i
stadsförsamlingen. "En präst kan icke akta någon börda för stor, där han kan
arbeta i Ordet, men att predika det för tomma väggar görer detta
arbete tungt."

Vid prästmötet 1856 vittnade särskilt Orsaseparatismen om, att
krafter voro i rörelse, som skulle bli av ödesdiger betydelse för det
gamla kyrkolivet. 1 övrigt voro förhållandena beträffande
kyrkogången mindre tillfredsställande särskilt bland städernas
innevånare, och vad vilodagen angick, även bland brukens befolkning. Det
ogynnsamma omdömet utsträcktes 1871 till att gälla även
förutvarande annex- eller kapellförsamlingar, som ej haft sittande präst.
Om förhållandena i Äppelbo säges år 1878: "Inga andra avhålla sig
flera år från nattvarden än socknens halvherrar, d. v. s. länsmannen,
timmermärkarna och skogvaktarne samt deras familjer. Dessa
bevista högst sällan gudstjänsten och gå ej till nattvarden.
Församlingens folkskollärare har på senare tiden börjat likna dem i detta
hänseende."

Då man frapperas av huru hastigt kyrksamheten avtog under de
två sista årtiondena av 1800-talet, får man ej förgäta, att ett
undermineringsarbete länge pågått i det fördolda.

På en punkt hade nedgången öppet framträtt redan före 1880,
nämligen i fråga om bigudstjänsterna. Vecko- och
passionspredikningar voro mindre talrikt besökta redan 1814. År 1842 voro
veckopredikningar i bruk endast på få ställen. Vid mitten av 1850-talet
höllos i stort sett inga andra veckopredikningar än
passionspredikningar.1263 I städerna indrogos på 1860-talet flerstädes ottesångerna,
som ersattes av de på 1840-talet åter upplivade bibelförklaringarna.
Vid 1878 års prästmöte uppgavs, att såväl bibelförklaringarna som
de kvarvarande ottesångerna och aftonsångerna samt
passionspredikningarna ej voro talrikt besökta. Under de närmast följande
årtiondena fortsatte minskningen. "Till passionspredikningar och
bibelförklaringar sträcker sig icke kyrksamheten i Stora Skedvi",
heter det i ämbetsberättelsen därifrån 1895.

Med 1880-talets början nådde nedgången även
högmässogudstjänsterna.

224

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free