Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
idkades gemensamt af Carlstad och Åmål, livarom, efter oupphörligt
gräl dem emellan, kontrakt afslöts den 14 Dec. 1722. I öfrigt delade
We-nersborg och Åmål skogsskörden af östra Dal. under det Uddevalla hade
vestra Dal på sin lott. Detta fortfor tills timmerhandeln frigafs 1782.
Att detta frihetsbref hade en tryckande verkan på Åmåls handlande är
otvifvelaktigt, likasom att det gaf anledning till större misshushållning
med skogarne än förut. Det dröjde ej heller länge innan borger,skåpet
omständeligen framlade sin svåra belägenhet. I slutet af år 1784 ingaf
man till landshöfdingen berättelse derom jemte förslag till stadens
upp-hjelpande. Deri förmäldes, att stadens hufvudnäring och rörelse från
början varit: l:o handel ined trävaror samt fartygs utredande till
dessa varors frakt öfver Wenern: 2:o handel med spannemål, sill och
salt; 3:o handtverkeriernas tillverkningar; 4:o några utländska varors
försäljning. Trävaruhandeln var nu för alla fri. — spannemåls-, sill- och
salthandeln var obetydlig, sedan bruksegare och landtmän få öfva den
utan tull och accis, som i staden var 4 sk. på tunnan, —handtverkerierna
voro i förfall, sedan 3 års gesäll blifvit berättigad till mästerskap och
burskap, antingen han vore för orten behöflig eller icke. Häraf ett stort
öfverflöd af mästare. Flera snickare, glasmästare, garfvare och skräddare
hade blifvit så utfattiga, att de icke kunnat utgöra kronoutskylderna,
utan måst föras på afkortningslängden. I Åmål. Carlstad och Wenersborg
hade varit tobaksspinneri, men måst nedläggas. Norrsk tobak, Franskt
bränvin, socker, kaffe, Engelska tyger och specerier lurendrejades i
öfverflöd. Till afhjelpande af detta betryck föreslogs, att ett
krono-bränneri måtte anläggas vid Nygårds qvarnar till afverkning af 6,000
tunnoT spannemål. Staden önskade företrädesrätt vid byggnadernas
uppförande, leveranser nu och framdeles; att staden måtte få
inför-skrifva Flolländsk rulltobak på enahanda vilkor som Strömstad; att
landtullen och accisen måtte eftergifvas på utländsk spannemål och sill,
som från stapelstäderna införskrifvas, emedan dessförutan det är
omöjligt hålla dessa varor landet till handa. Blott en del häraf, nämligen
införskrifning af den Holländska tobaken, medgafs.
Näst timmerhandeln försökte sig äfven staden tidigt, redan på
1650-talet, med bergsbruk samt derefter med stangjernsbruk. Detta lyckades
icke. Man upptog jerngrufva i Tissleskog och hade masugn vid Glyxhult
i Skållerud. Skärpningar efter kopparmalm anlades i Tösse socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
