Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
Var honom klart. Han sade vänligt: kom!
Jag känner målet för din längtan, följ mig!
■
Jag följde honom, och mig stundom tycktes
Att jag förändrad var. På vilda stormen
En stiltje följt, som, liksom ljufva teömnen
Den sjukes feber mildrar, lugn gjöt in
Uti upphetsadt sinne. Lifvet, bönen
Mig annorlunda blefvo än förut,
Och hörde nu jag, bland de andra lägrad,
Det fridens ord, som från hans läppar gick,
Så tycktes ofta mig som om jag vandrat
Uti en dunkel, underjordisk gång
Och såge fjerran i det sista hvalfvet
En dagens stråle leka, och mig grep
En längtan att få komma upp till ljuset.
Dock stundtals var det blott, och denna glans
Och lycka — flyktig dröm. För ögonblick
Min själ med fridens bilder söfdes in,
Men plötsligt for hon upp ur veklig dvala
Och längtade till något högre. Tvifla
Uppå hans underkraft jag kunde ej,
Men obegagnad han den rosta lüt,
Som klingan uti skidan rostar. Handling
Jag ville se, och brutet Zions ok,
Den lidna skymfen hämnad, återstäldt
Utvalda stammens stolta kungarike,
Och honom krönt och vid hans sida mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
