Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Byggnadsvirke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Byggnadsvirke -
två föredrages nog i allmänhet furu framför gran.
Virket försäljes dels osågat, s. k. rundtimmer, dels
sågat eller bilat. Det sågade virket förekommer i
handeln under benämningen bjälkar, sparrar, reglar,
plank, bräder, läkt och ribb. Gränserna mellan de olika
benämningarna äro stundom rätt svåra att uppdraga.
Bjälkar hava vanligen en bredd av minst 4" och
en höjd av minst 7°. Sparrarnas minsta bredd
är vanligen 4" och höjden 5". Reglar hava
vanligen ett tvärmått av 3" à i", läkt och ribb
därunder. Plank och bräder hava relativt stor bredd
i förhållande till tjockleken.
Plank och bräder bruka i vårt land indelas i
kvaliteterna kvistrena, helrena, halvrena, utskott och vrak.
Kvalitetsbestämmelser för grövre virke saknas i vårt
land. G. B-r.
Byttcprovning, se Smörprovningar.
Byttgräs, se Älggräs.
Bagsåg, se Såg.
Bulnad benämnes den värdeökning jord undergår till
följd av torrläggning. Den erhålles genom att värdera
jorden före torrläggningen och efter densamma samt
uträkna differensen mellan värdena.
Båtnadsuppskattningen är en av de viktigaste och
svåraste uppgifterna att lösa vid planläggningen av
torrläggningsföretag. Vid de värderingar, som skola
göras, måste man ta hänsyn till en mängd olika faktorer
såsom jordart, jordens hävd, jordens läge i förhållande
till gårdarna, gårdarnas läge i förhållande till
avsättningsorten, deras storlek och byggnadsbestånd etc.
För att uppskatta B. måste man vidare
bedöma värdet av förändringen i vattenförhållandena
vid torrläggningen. Härför måste man ha kännedom om
vattenståndets i marken inverkan på skörderesultaten
och därmed även på markvärdena. Vanligtvis räknar
man den mark som värdelös, där vattnet under
vegetationstiden står så högt som i eller över markytan.
Sänkes vattenytan ner till 0,4 à 0,5 m under markytan,
innebär detta, att jorden får ett visst men dock ganska
obetydligt värde som kulturjord. En ytterligare
sänkning av vattenytan till 0,9 à 1,0 m under markytan
medför nu en avsevärd stegring av markvärdet. Går
slutligen sänkningen längre än till sistnämnda siffra,
anses värdeökningen bli mindre igen för att vid djupet
1,2 m helt upphöra. En torrläggning djupare än 1,2 m
anses alltså vara utan betydelse för markens värde. Det
sagda kan uttryckas i en kurva, som anger sambandet
mellan vattenstånd under vegetationstiden och
markvärde. Denna kurva, den s. k. båtnadskurvan, får
ett S-formigt förlopp. y. G-n.
Bäiikyård, se Drivbänk.
Bär är en botanisk beteckning för frukter, vars
fruktvägg är uppsvälld och omsluter fröna. Så är t. ex.
jordgubben botaniskt sett ej ett B., enär frukterna
- Bärgningsmetoder
sitta utanpå. Det fruktlika saftiga B. är den
uppsvällda blombottnen. I dagligt tal hänföras dock förutom
alla våra fruktbuskar, vinbär, krusbär och hallon även
smultron, jordgubbar och körsbär, plommon o. s. v.
till B. Vildväxande förekomma blåbär, lingon och
hjortron, alla av den största samhällsekonomiska
betydelse och givande goda biinkomster för
skogsbefolkningen i vårt land. Särskilt av lingon exporteras
årligen stora kvantiteter. Hjortron ha ännu ej
blivit uppmärksammade i tillräckligt hög grad.
Våra odlade bärbuskar förekomma snart sagt i
varje trädgård och liksom de vilda B. ha de mycket
stor betydelse kanske ej som direkt näring men som
vitaminkällor. Alla är nämligen relativt rika på
C-vitamin. Till saft, sylt, gelé, vin o. s. v. lämpa de sig
alla bra. Storodling av bärbuskar förekommer på
många platser i vårt land. Dessa odlingar äro i
allmänhet koncentrerade till städernas närhet, då B.
dåligt fördraga transport. Hallon äro i detta hänseende
sämst, medan t. o. m. jordgubbar, ändamålsenligt
förpackade, utan nämnvärd skada tåla transport från
Skåne upp till Norrlands kuststäder. För transport
skördade B. böra vara mogna men ej övermogna och
lösa. I annat fall kan ej den mest omsorgsfulla transport
hindra att B. skakas samman och flyta sönder.
Vid plockning för avsalu bör en- eller tvåliters
pappkartonger användas. De äro billiga i inköp och
kunna kastas efter användandet. De dyrare små
spjälkorgarna måste användas flera gånger för att
betala sig men äro efter en tids användning ej någon
tilltalande förpackning. Kartongerna ställas i
spjäl-lådor t. ex. med plats för två lager. De få då
lufttillträde och B. klämmes ej, som när större mängder
samlas i en förpackning. En ytterligare fördel är att
B. försäljas direkt med kartong. Ingen för hållbarheten
generande behandling förekommer.
Beträffande kultur och uppgifter om lämpligaste
sorter hänvisas till art. om resp. bärsorter. S. G-n.
Bärande träd, fruktträd, som nått bördighetsåldern
och giva större eller mindre skördar. Vissa sorter
behöva omkring 10 år, innan fruktsättning förekommer,
andra däremot äro fruktbärande redan ett par år
efter planteringen. Undersökningar pågå (i England),
för att klarlägga orsakerna till ojämn bördighet och
finna medel däremot. G. C-r.
Bärbuskar, se Bär.
Bärfis, se Stinkflyn.
Bärgningsmetodcr. I vissa delar av världen är klimatet
under skördetiden ständigt torrt och varmt, varför de
skördade växterna torka på marken. Sädesskörden
kan under sådana förhållanden utföras, när
sädes-kärnorna äro fullmogna och ha så låg vattenhalt, att
de genast kunna lagras utan att taga skada. I vårt
land är förhållandet annorlunda. För att få foder-
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
