Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Deflation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Deflation
Desinfektion
s. k. inflation, då sedelutgivningen göres mera
oberoende av guldkassan och inlösningsskyldigheten
upphäves. Detta förhållande medför likväl ej
nödvändigtvis inflation och stigande prisnivå, utan centralbanken
kan liksom Sveriges riksbank under 1930-talet reglera
den utelöpande sedelmängden så, att prisnivån i
sin helhet hålles konstant. Härför fordras en s. k.
index över de vid varje tidpunkt gällande priserna
på en mängd för folkhushållet väsentliga varuslag.
Med ledning av medeltalet för förändringarna i denna
prisindex kan avgöras, huruvida penningmängden —•
t. ex. genom att riksbanken uppköper obligationer —
bör ökas för vinnande av prisstegring, inflation, eller
minskas för att trycka ner prisnivån, D., vilket
lättast sker genom höjning av diskontot*. Efter
inflationen under och efter världskriget, då även i Sverige
guldet avkopplades och sedelmängden
mångdubblades, så att prisnivån år 1920 stigit till 359 % av 1913
års nivå, skedde en kraftig D. för höjande av
köpkraften och år 1925 återinfördes guldmyntfoten.
Den sjunkande prisnivån medförde dock så stora
svårigheter för näringslivet — minskad företagsamhet
och ökad arbetslöshet — att guldmyntfoten efter
Englands föredöme ånyo övergavs år 1931. Den
svenska kronan ansågs ett par år senare vara
deprecierad med 35 %, d. v. s. att en krona år 1933 ägde
samma köpkraft som 65 öre år 1913 (en norsk krona
64 öre och en dansk 56 öre). Under de följande åren
har penningvärdet i de skandinaviska länderna
ytterligare nedgått något. Å. E-d.
Degeneration, se Urartning.
Dchydras, se Enzym.
Dcja betecknade i äldre tider ledarinnan av det
kvinnliga tjänstefolket, numera (Norrland) den tjänarinna,
som sköter ladugård och mjölkhushållning.
Deklaration, se Beskattning, Kommunalskatt och
Skogsaccis.
Delgivning av stämning sker medelst överlämnande
av stämningsresolutionen i huvudskrift eller bestyrkt
avskrift. Såsom bevis om verkställd D. gäller intyg
av en ojävig stämningsman (enl. lagändring från 1/1
1936) eller nämndeman, landsfogde, stadsfogde,
landsfiskal, stadsfiskal, notarius publicus, svensk konsul
eller tjänsteman vid svenskt konsulat, dessutom av
polisman i stad, då han verkställt D. efter förmans
uppdrag. Stämningsmän förordnas av underrätt och
förteckning över dem anslås å rättens dörr samt finnes
å domsagas kansli. Fjärdingsman* är stämningsman
utan särskilt förordnande. Skriftligt erkännande av
D. bör i första hand söka utverkas, vilket bevittnas
av stämningsmannen. Vägras erkännande, bör
intyget innehålla, huru vid D. tillgått. Har den som
skall stämmas sökts i bostaden (inom sin
mantalsskrivningsort) å särskilda dagar utan att träffas, och
hans husfolk, grannar, arbetskamrater o. d. ej kunna
lämna säker uppgift om hans vistelseort samt
omständigheterna tyda på att han håller sig undan,
men han ej veterligen är faren ur riket, anslås
stämningen å hans husdörr och uppläses för hans husfolk,
om sådant finnes.
På liknande sätt sker D. av andra
domstolshandlingar (kommunikation) och uppsägning av kontrakt
o. s. v. Å. E-d.
Drlphinium, se Riddarsporre.
Denaturera, göra sprit odrickbar genom tillsats av
illasmakande ämnen. Ofta användes pyridinbaser. D.
användes för övrigt som beteckning för förändringar,
som ämnen, vilka förekomma i organismer, undergå,
exempelvis D. av äggviteämnen genom inverkan av
temperatur eller luft. G. Dbg.
Dcnitrifikation, se Nitrifikation.
Deposition, se Bankräkning.
Dcrrispulver är ett synnerligen effektivt
utrotningsmedel för myror och andra insekter och smådjur, som
på senare år kommit i handeln. Det erhålles av vissa
tropiska baljväxter av släktet Deguelia (Derris), som
av infödingar i deras hemtrakter länge varit kända
för sina giftiga egenskaper och begagnats till
fiskfångst, varvid man kastat kvistar av dessa växter i
vattnet. Hos oss begagnas det särskilt mot myror,
men man kan också framställa extrakt därav för
annan djurutrotning. H. G. S.
Descendensteori, se Utvecklingslära.
Desinfektion. Med D. eller smittrening menas
oskadliggörandet av sjukdomsalstrande mikroorganismer. D.
ingår därför som en mycket viktig åtgärd vid
bekämpandet av smittsamma husdjurssjukdomar. En D.
underlättas eller möjliggöres genom att man har till
hjälp s. k. desinfektionsmedel, varmed menas sådana
ämnen, som ha en speciell förmåga att döda
smittämnen eller hämma deras utveckling. Genom
laboratorieundersökningar är man i stånd att bedöma olika
desinfektionsmedels verkan och avgöra i vilken
koncentration de äro i stånd att döda olika
sjukdoms-alstrande mikroorganismer. En väsentlig skillnad
förefinnes också mellan olika smittämnens
motståndskraft mot olika desinfektionsmedel. Största
resistensen ha sporbildande bakterier, och av de vegetativa
bakterieformerna är tuberkelbacillen mycket
motståndskraftig. Som allmän regel gäller, att
desinfektionsmedlen äro mycket verksamma, om de direkt få
påverka infektionsämnet, under det att deras verkan
starkt nedsattes av vissa bakterierna omgivande
medier, som t. ex. blod, sårsekret, mjölk, slem etc.
Desinfektionsmedlen kunna användas för att
oskadliggöra infektionsämnen, som befinna sig i
djurkroppen, då de kunna insprutas i blodet, ingivas genom
munnen, införas i livmodern eller användas utvärtes
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
