Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kabbeleka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K
Kabbeleka (Caltha palustris) är en till sippväxterna
hörande flerårig ört med ihåliga stjälkar, njurformiga
eller hj ärtlika blad och stora gula blommor med enkelt
hylle. Frukterna äro i krans ställda kapslar. K. är
spridd genom hela landet vid bäckar, åstränder och
sjöar, liksom även i kärrmark. Kan anses som ett
ogräs, då den ogärna ätes av kreaturen. Möjligen är
den giftig. H. G. S.
Kackerlackor kallas vissa insekter med en plattryckt,
fet, liksom oljig kropp och platt över ryggen liggande
vingar. De ha långa och smala ben, varför de röra
sig mycket snabbt. Det lilla huvudet kunna de nästan
dölja under den bredkantade s. k. bröstsköldens
framkant. De ha trådsmala, långa pannspröt, bitande
mundelar och ofullständig förvandling. K. lägga ägg,
som äro hopklibbade till små »paket» eller
karakteristiskt formade klumpar. Dessa avläggas så långsamt
att honor med ett vidhängande, till någon del
frampressat äggpaket ofta påträffas. Den hos oss vanligaste
arten är tyska K. (Phyllodromia germanica L.), så
kallad på grund av sitt latinska artnamn, men i
verkligheten en fullständig kosmopolit. I Sverige
förekommer den allenast inomhus, men har en nära
släkting i det fria, den s. k. lapska K. Båda dessa arter
bli c:a 10 mm långa, ha blekt brungul kropp, den förra
med två svarta längsband på bröstskölden, samt
gråspräckliga täckvingar. Tyska K. är vanlig över
hela landet och träffas i kök, bagerier, visthusbodar,
speceriaffärer m. fi. liknande ställen, där matvaror
av skilda slag förekomma. Förutom att de livnära
sig av dessa, smutsa de ned dem genom sina rikliga
svarta och flytande exkrementer. K. äro utpräglade
nattdjur, som på dagarna gömma sig på varmaste
stället i rummet, i kök gärna i spiselmuren. De kunna
utrotas genom rökning med giftiga gaser samt genom
utläggning av giftiga pulver, t. ex. borax eller
kejsar-grönt i riklig blandning med strösocker. Om det
sistnämnda giftet användes, bör det läggas på ett papper,
så att det efter användning kan fullständigt avlägsnas
från platsen. Sådana lockbeten utläggas, medan det
är ljust, i närheten av den plats, där djuren ha sitt
egentliga tillhåll, och borttagas jämte döda djur följande
morgon. x. T.
Kainit, se Kaligödselmedel.
Kakaokakor, se Oljekakor.
Kakelugn, se Eldstad.
Kakgata, se Biskötsel.
Kakkross. Foderkakorna tillverkas, som namnet
antyder, i form av stora kakor, vilka måste krossas för
att kunna förtäras av djuren. Härtill användes en K.,
vilken arbetar med tvenne valsar, mellan vilka kakorna
krossas. K. äro -försedda med svänghjul och kunna
drivas med såväl hand- som maskinkraft. N-g.
Kalciferol, se Vitaminer.
Kalcium, grundämne med tecken Ca, en lätt, i luften
obeständig metall, som icke förekommer fri i naturen, men
ytterst allmänt i bunden form såsom silikat av växlande
sammansättning (ex. fältspat), i berggrunden och lösa
jordlager, karbonat (krita, kalksten, marmor m. m.,
även i märgel och andra kalkrika jordar), fosfat
(apatit), fluorid (flusspat), sulfat (gips). Kalcium
förekommer även i många naturliga »hårda» vatten, dit
det kommit genom kolsyrans lösande verkan på
kalciumkarbonat i jord och berggrund.
Kalciums oxid kallas kalk*, dess hydroxid släckt
kalk eller etskalk. Hydroxiden är en stark, men rätt
svårlöslig bas (1 del på 800 delar vatten);
uppslam-ningen i vatten kallas kalkmjölk; den klara lösningen,
som lätt grumlas av luftens kolsyra på grund av
kar-bonatbildning, kallas kalkvatten.
Av de många kalciumföreningar, som icke i annat
sammanhang äro upptagna i denna bok, må här endast
nämnas kalciumklorid (»klorkalcium», ej att förväxla
med klorkalk*), som på grund av sin stora
vattenupptagningsförmåga fått användning som torkmedel
på laboratorier och i industrien samt dammbindande
medel på vägar; kalciumkarbid (vanligen endast
»karbid»), som med vatten ger acetylen (»dissousgas»)
och är en mellanprodukt vid framställning av
kalkkväve* (»karbidkväve»). H. E-r.
Kalciumcyanamid, se Kalkkväve.
470
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
