Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mjölkundersökningar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mjölkundersökningar -
der och angiva 2:a och 3:e decimalen av mjölkens
spec. vikt.
Vid undersökningen hälles mjölken upp i en
glascylinder och tempereras till 15°. Lactodensimetern sänkes i
mjölken och när den flyter fritt, avläses spec. vikten.
Bakterieräkning i mjölk sker i praktisk mejeridrift
med användande av Buries utstrykningsmetod. För
avmätning av mjölken, som skall undersökas,
kalibreras en platinaögla så, att den under lika
förhållanden upptager samma mängd vätska, t. ex. 0,001 cm3
mjölk. Utrustningen utgöres f. ö. av sterila agarsubstrat
i rör, gas- eller spritlåga och en termostat. — Sedan
kulturröret och platinanålen omsorgsfullt flamberats,
uttages mjölkprovet med nålen genom att doppa den i
något sned vinkel ned i mjölken och så att endast
själva öglan kommer under mjölkens yta. Öglan lägges
an mot snedagarsubstratet och föres upp och ned över
ytan upprepade gånger. Efter utstrykningen isättes
en bomullspropp och rören sättas i termostat vid 27—
28° C. Efter 48 tim. företages räkning av det antal
kolonier, som bildats. Det funna antalet kolonier
multipliceras med 1 000 och man får då ett uttryck för
antalet per cm3.
Reduktasprov, se Mjölkbedömning.
Fettundersökning, se Butyrometer.
Silningsprov, se Mjölkbedömning.
Pastöriseringsprovet eller Storckska provet utföres
för att kontrollera, om mjölken varit högpastöriserad
eller ej (se Pastörisering). Då reaktionen i viss mån är
beroende av å ena sidan pastöriseringstemperaturen
och pastöriseringstiden och å andra sidan av den tid,
som förflyter från det pastöriseringen utförts, tills
undersökningen sker, böra dessa förhållanden beaktas
vid pastöriseriiigens utförande.
5 cm3 mjölk hälles i ett provrör och värmes till 35°.
Mjölken försättes med 2 droppar 2-procentig
parafeny-léndiaminlösning samt 1 droppe 1-procentig
vätesuper-oxidlösning, varefter provet omskakas. Om
blåfärgning framkommer efter en minut (positiv reaktion),
anses mjölken opastöriserad, men om den bibehåller sin
vanliga färg (negativ reaktion), anses den pastöriserad.
Mjölkens surhetsgrad uttryckes ofta i
Thörnergra-der (°Th). Härmed föistås det antal 1/10-normal
natronlut, som åtgår för att neutralisera 100 cm3 mjölk.
Undersökningen utföres med titreringsapparat.
Löpejäsningsprov användes för att bedöma
mjölkens lämplighet för ostberedning. I provrör hälles
20 cm3 mjölk och därefter tillsättes 1 cm3 av en
lösning beredd av en löpetablett löst i 500 cm3 kylt,
kokt vatten. Glasen ställas i vattenbad av 38—40°.
Efter 12 timmar visai god mjölk ett fast
sammanhängande koagulum, som avskiljer klar vassle. Dålig
mjölk ger löst, svampigt koagulum.
- Mjölkundersökningar
Fosfatasprov användes för kontroll över mjölkens
upphettning. Enzymet fosfatas förstöres vid
temperatur, lämplig för konsumtionsmjölkens pastörisering.
Vid vilken temperatur fosfatasen förstöres beror
icke enbart på temperaturen utan även på den tid
upphettningen varat.
Vid undersökningar enligt Scharers snabbmetod
användas reagenser från AB. Ewos i Södertälje.
Gråddsättningsprovet användes för utrönande avi vad
mån giäddsättningsförmågan förändrats av
pastörisering. Gräddmätaren (cremometern) utgöres av en
glascylinder, graderad med nollpunkten öveist och
så att den avsatta gräddmängden angives i procent
av mjölkvolymen. Gräddmätaren sättes i vattenbad,
15°, och avläses efter 2 och 24 timmar.
Katalasprov. Normal mjölk innehåller obetydlig
mängd katalas. Om bakterier utvecklas och förökas
i mjölken, växer katalasmängden, och vissa bakterier
producera mer än andra. Mjölk från inflammerade
juver är sålunda katalasrik. För att bedöma
katalas-halten blandas mjölk och vätesuperoxid i ett
preparatglas. Detta tillslutes med en med gasavledningsrör
försedd gummipropp. Den frigjorda syrgasen
uppsamlas över vatten i ett graderat mätrör. Man använder
15 cm3 mjölk och 5 cm3 1-procentig
vätesuperoxid-lösning. Temperaturen hålles vid 20—25°. Efter 2
timmar har frisk, normal mjölk i allmänhet icke
utvecklat mer än 2,5, högst 4 cm3, syrgas.
Agarprov utföres för undersökning av mjölkens
innehåll av gasbildande bakterier. Man använder därvid
näringsagar, d. v. s. en för bakterieodling avsedd
buljong försatt med 2,5—3 % agar.
Man avmäter 5 cm3 mjölk i vanligt provrör och
tillsätter 5 cm3 av den kokade och till c: a 60° avsvalnade
agarlösningen och skakar om. Efter några minuter har
agarlösningen stelnat. Proven ställas på en varm plats
(20—30°), varefter gasutvecklingen iakttages efter
12 à 24 tim.
Med ledning av agarprovets resultat kan mjölk, avsedd
till ystning, indelas i följande klasser (enligt Hüttig):
I. Mjölk utan synlig gasutveckling — lämplig för
ystning;
II. Mjölk med obetydlig gasutveckling — användes
med försiktighet till ystning;
III. Mjölk med stark gasutveckling — bör under inga
förhållanden användas till ystning.
Acetoinprov utföres för undersökning av syreväckares
arom. —• När syreväckaren koagulerat, filtreras den,
tills ett klart filtrat erhålles. Av filtratet avmätas 5 cm3
i en porslinsskål. Filtratet försättes med 5 cm3
30-procentig kalilut. Provet omröres med glasstav och
hålles vid 18° C. Efter 4 tim. bedömes provets
färgstyrka och färgnyans efter en 5-gradig skala.
Aromatiska syreväckare ge rent skär eller eosinröd färg.
661
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
