Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mältningsgrad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mättningsgrad
Mätning och vägning
stämts med ledning av halten grodda kärnor, men
numera användes härför en av överingenjör G. Molin
utarbetad kemisk metod, genom vilken halten under
en viss tid nedbruten stärkelse fastställes medelst en
dopprefraktometer. För de härvid erhållna
refrakto-metervärdena användes beteckningen molinenheter.
Enligt under normala förhållanden tillämpade
kvalitetsnormer får brödsäd av vete och råg endast
innehålla 2 procent grodda kärnor för att anses
leverans-gill. Sker undersökningen enligt Molins metod, får
antalet molinenheter icke överstiga för vete 32 och för
råg 35. Mellan 1 och 2 procent grodda kärnor resp.
för vete 28 och 32 och för råg 31 och 35 molinenheter
göras prisavdrag enligt fastställda normer. Å. A.
Människogödsel, se Latrin.
Märgel, jordart (grus eller lera) som innehåller
kalciumkarbonat i så stor mängd, att synbar fräsning
uppstår då M. fuktas med syra. Kalktillblandning
förekommer i områden, där de lösa avlagringarna
bildats genom förvittring av kalkhaltiga bergaiter
(kalksten, kalkrika lerskiffrar). M. förekommer därför
i Skåne och Blekinge, på Öland och Gottland men
även i Mellansverige, Dalarna m. m. Man skiljer på
kalkmärgel, som är starkt kalkhaltig, sand- och
grus-märgel, lermärgel etc.
Märgpipa, se Köttstyckning.
Märgstråle, se Virke.
Märgärt, se Ärt.
Märke (Sium latifolium), en flerårig ört av
umbellifer-familjen med enkelt parbladiga blad med lansettlika
småblad och få bladpar, är en vanlig växt vid å- ’och
insjöstränder o. s. v. i södra och mellersta Sverige. Den
anses giftig, vilket dock är obestyrkt och knappast
troligt. En annan art, S. erectum eller angustifolium,
finnes endast i de sydligaste landskapen jämte Öland
och Gotland, där den uppträder på samma sätt.
H. G. S.
Märkning. 1. M. av husdjur: För allt ordnat avelsarbete
är en säker identifiering av djuren synnerligen viktig.
Om man icke kan avgöra från vilka föräldrar ett visst
djur härstammar, finns intet fast underlag för urvalet.
Noggranna anteckningar om alla parningar och födelser
samt M. av de nya individerna äro därför absolut
nödvändiga. I vårt land tillämpar man ett
märkningssystem för kalvar och lamm samt i vissa fall även för
grisar, vilket framgår av vidstående figur. Djuren
märkas i löpande följd, vart kön för sig, medelst hack
och hål i öronen, och denna M. bör ske så snart som
möjligt efter födelsen för att undvika förväxlingar.
För lamm brukar man använda födelseårets sista
årtalssiffra som första siffra i lammets nummer. Det inom
besättningen först födda tacklammet under året 1939
märkes 901, nästa 902 o. s. v. För svin användas ofta
Märkning av nötkreatur genom klipp i öronen. Samma
märkningssystem användes även för får och svin.
H = högra, V = vänstra örat. Märkning av ett visst givet
nummer skall alltid ske med minsta möjliga antal hål eller
hack.
metallmärken, som fastsättas i öronen, och även på
nötkreatur har man försökt dylika märken.
Vid stamboksföring märkas svin och kaniner
medelst tatuering i öronen.
För kycklingar användas metallmärken, som
fastsättas å ena vingen eller benet omedelbart efter
kläck-ningen.
Enligt de nya bestämmelserna angående
stamboksföring av nötkreatur skola kalvarna genom klipp i
öronen (se fig.) erhålla löpande nummer i den ordning
de födas. Varje besättning erhåller dessutom ett
gårdsnummer och varje län eller hushållningssällskaps
område en länsbokstav på samma sätt som i bilregistret,
t. ex. Södermanlands län D och Malmöhus län M.
Inom en viss besättning märkas djuren endast med det
individuella öronnumret, men om djur skola
överflyttas från en besättning till en annan, märkas de
genom tatuering, bränning på hornet eller på annat sätt
med gårdsnumret och länsbokstaven. Genom denna
M. kan man skilja ett visst djur från alla andra. Den
tidigare praktiserade metoden att märka kalvarna med
moderns ladugårdsnummer har övergivits. I. J-n.
2. M. av köksväxtfrö, se Statskontrollerad
köks-växtstam.
Mäsk, se Fabriksavfall.
Mäskning, se Brännvinsbränning.
Mässing, se Metall.
Mätare (Geometrae) kallas en rätt stor grupp,
merendels små fjärilar med tunna, bräckliga vingar. Sitt
namn ha de fått, emedan larverna, när de gå, liksom
mäta vägens längd. Detta beror därpå, att de blott
ha två par bukfötter i bakändan på den ofta rätt
långa kroppen. Hit hör ett flertal skadliga arter,
såsom frostfjärilar* och tallmätare*. A. T.
Mätning oeli vägning (husdjur). Som uttryck för djurens
storlek använder man deras levande vikt och vissa
kroppsmått. Levande vikten är underkastad dels
tillfällig variation från dag till dag beroende på olika
innehåll i juver, blåsa och tarm, dels säsongvariation
682
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
