Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ris ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ris
Ros
vetet världens viktigaste sädesslag. Det har ett
upprätt, glatt strå, långa smala blad, en gles, lutande
vippa med elliptiska, hoptryckta småax och frukt
omsluten av blomfjällen, inneragnarna. R:s hemland
är tropiska Asien, där det är vildväxande på
sumpiga platser, och där riskulturen sannolikt
uppkommit; redan 2 800 år f. Kr. odlades R. i Kina. Med
Alexander den store spreds kännedomen om R. till
Europa, araberna förde det med sig till Spanien, och
därifrån kom det till Italien och Amerika. Numera
odlas R. i alla tropiska länder, där förutsättningar
för odling föreligga. Det viktigaste odlingsområdet är
Brittiska Indien. I stor utsträckning odlas det också
i övriga delar av tropiska Asien, i Kina och Japan;
i Europa odlas det blott i Spanien och Italien.
Världsskörden uppgick år 1936 till omkring 93 200 000 ton,
varav kom på
Brittiska Indien.................. 50 287 tusen ton
Japan med biländer.............. 15 677 » »
Indokina........................ 6 260 » »
Java och Madoera................ 5 748 » »
Siam............................ 3 244 » »
Brasilien......................... 1 139 » »
Av R. finnes en mängd olika sorter, huvudsakligen
av det s. k. sumpriset, som odlas på sanka marker,
vilka under odlingen sättas under vatten; mot
mognaden bortledes vattnet. En typ med kortare
utvecklingstid är det s. k. bergriset, som odlas på
översilad mark. På sina håll erhållas två skördar årligen.
Det oskalade R. som benämnes paddy, är en viktig
handelsvara; genom skalning, slipning och polering
erhålles risgryn. Därvid erhållas som biprodukter riskli
och risfodermjöl. Av riset beredes mjöl, arrak
(risbrännvin), risvin, stärkelse m. m. Riskornen innehålla
omkring 80% stärkelse, 8% äggvita och 0,5% fett. Vid
ensidig diet på polerat R., vilket berövats det
B-vita-minrika aleuronskiktet, inträder avitaminos. H. O-d.
— 2. R., vedartade mindre växter (ljung,
dvärgbjörk, odon, kråkbär, blåbär m. fi.), åstadkomma stark
råhumusbildning och karakterisera ur
skogsproduktionssynpunkt sämre marker. — 3. R., efter
skogsavverkning kvarliggande grenar och kvistar. En
måttlig mängd R. på ett hygge kan utgöra ett gott
skydd för plantor och bidrager även till
mullbild-ningen. Förekommer det i större mängd, kan det
hindra uppkomsten av återväxt och bör då
undanskaffas, bäst genom löpbränning. R. L-k.
Risfodermjül, se Kvarnavfall.
Rishag, se Stängsel.
Rished, se Hed.
Riska, mjölkskivling (Lactarius), ett släkte bland
skivlingarna med skört, icke trådigt kött, som lätt
låter sig brytas sönder och är genomsatt med gångar,
som äro fyllda av ymnig mjölksaft. Sporerna äro vita
eller gulaktiga. Några äro goda matsvampar, främst
blodriskan eller läckra R. (L. deliciosus), som är
rödgul med grön vattring på hattens översida. Hatten
är först kullrig, sedan plattad med nedviken kant
och slutligen nästan skålformig. Ett betänkligt fel med
den från användningssynpunkt är emellertid, att den
tidigt brukar bli angripen av insekter och genomsatt
av larvgångar. Mandelriskan (£. volemus), som har
brunröd eller brandgul hatt och vit mjölksaft, är
också en god matsvamp, under det att den mest
spridda arten, skäggriskan (L. torminosus), som
har ljust rödaktig, med mörkare ringar tecknad hatt
och luden kant samt skarp vit saft är föga användbar.
Alla R. förekomma huvudsakligen i skog. H. G. S.
Rismosse, se Myr.
Rismossetorv, se Torv.
Rismålla (Chenopodium Qainoa L.), en till
målleväx-terna (Chenopodiaceae) hörande, ettårig,
sydamerikansk kulturväxt, som räknas till sädesslag i vidare
bemärkelse. Den har vid flera tillfällen, senast under
världskriget 1914—1918, prövats i Europa. Som den
emellertid mognar sent, ger låg avkastning och
innehåller ett bitterämne i fröna, har den icke fått fast
fot som europeisk kulturväxt. H. O-d.
Risphavrc, se Havre.
Rist, se Plog.
Risvivel, se Spannmålsvivlar.
Romanska svin, se Svinraser.
Ros, i norra tempererade zonen vildväxande buskar,
tillhörande rosenfamiljen (Rosaceae). Ett hundratal
arter äro kända, men vissa botanister mena, att
antalet är vida högre. Sedan urminnes tider har R.
besjungits som blommornas drottning och är ännu
i dag den blomma, som åtnjuter den största
populariteten. Av i Sverige vildväxande arter plockas frukterna,
de s. k. nyponen, som sedan torkas för att användas
till föda. Nyponet är en s. k. skenfrukt, d. v. s.
blombottnen har växt upp kring fröna. Denna botten är
tjock och köttig och har, anrättad som soppa, en
angenäm smak. Rosenolja, beredd av torkade rosenblad,
förlorar alltmera i betydelse, då syntetiska preparat
framställas billigare.
Forna tiders R. liknade ej alis de nu odlade. De voro
oftast enkla, någon gång starkt fyllda, men utan den
moderna R:s grace och blomsterrikedom. Ännu kan
man i svenska plantskolor erhålla vissa av dessa R.
under namn av »gammaldags R.». De passa ej i rabatter,
utan böra helst stå fritt eller bland andra buskar.
Känd är centifoliarosen (Rosa centifolia L.) med dess
sedan 1720 kända varietet mossrosen (R. c. muscosa).
Bägge dessa äro starkt fyllda, den senare starkt besatt
med mossliknande glandelhår under blomman. Den
bekanta eldrosen eller turkiska rosen (R. foetida bicolor)
792
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
