Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Starr ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Starr
Statens domäner
de lämpa sig på grund av sin elasticitet, som icke går
förlorad även vid upprepad blötning. Slutligen är att
nämna sandstarr (C. arenarià), som med sina långa
krypande rotstockar är en förträfflig sandbindare på
flygsandsfält. H. G. S.
Starrliö, se Hö.
Starrkärr, se Myr.
Starrkärrtorv, se Torv.
Starrost, se Rostsvampar.
Starrtorv, se Lösa avlagringar och Torv.
Stassfurtersalt, se Kalium.
Stat. I äldre tider erhöll en statare icke endast
produkter från gården utan även vissa andra varor, som
genom gemensamt inköp blevo billigare, såsom sill.
Även vissa klädespersedlar ingingo dä i staten. Numera
erhåller en statare vanligen endast spannmål och mjölk
förutom bostad, potatisland och bränsle.
Naturaförmånerna kunna växla något på olika orter; här
anföres en statlista enligt det kollektiva löneavtalet i
Örebro län, gällande för året 1937—1938.
I hel S. ingå där följande förmåner per år: 500 kg råg,
400 kg vete, 450 kg vårsäd, 1 460 liter oskummad
mjölk, bostad om 2 rum och kök, potatisland och
trädgårdsland om tillsammans 15 ar, bränsle till husbehov,
fria kvarnskjutsar, fri läkarvård. Kontanta lönen
utgick med 730 kr per år för kördräng och upptill 1 050
kr per år för kreatursskötare i förmansställning,
rättare eller fodermarsk.
Stataresystemet har varit mycket omdiskuterat. Man
har ofta velat påstå, att stataren varit den sämst
ställda av landets arbetargrupper. En viss vantrevnad
bland statarna har också tagit sig uttryck i ofta
återkommande ombyten av plats. Särskilt i Mälardalen och
i Skåne ha dessa ombyten varit så täta, att man med
skäl kunnat tala om »nomadliv» hos statarna.
Skall man vara rättvis, måste dock sägas, att en
statares ställning kan vara bättre än många andra
arbetargruppers. Det beror till största delen på hur
deras bostadsfråga blivit löst. I slutet av förra
århundradet var det vanligt att bygga stora
statare-kaserncr, vari många familjer fingo bo i
1-rumsvåning-ar. Sedan nu dessa kaserner hålla på att försvinna och
tidsenliga bostäder med högst två familjer i varje hus
börjat uppföras, kan en statares ställning bli rätt god.
Statarsystemet står och faller med bostadsfrågan.
Ofta kan en statare få tillfälle att hålla höns och gris.
Därifrån är icke steget långt till det s. k.
stattorpare-systemet. En stattorpare har även kontant lön och
eventuellt S. men därjämte några tunnland jord samt
möjlighet att hålla minst en ko. Dragare erhållas från
gården liksom halm, och torpets skötsel får till stor del
ligga i händerna på hustrun och hemmavarande barn.
N—g.
Statare, se Stat.
Statens avdikningslånefond, se Avdikningslånefond.
Statens Centrala Frökontrollanstalt, se
Frökontroll-anstalter.
Statens domäner. Kronans fastigheter utgjordes
ursprungligen av Upsala öd (se Jordnatur) och tillväxte
sedan genom danaarv, utmätning för böter och skatter
(1543—1789 blev hemmanet skattevrak efter 3 års
obetald ränta) samt indragning av ödehemman (i Skåne
voro år 1713 av 7 879 hemman 1 353 öde). Efter
kyrkogodsens indragning vid reformationen ägde Kronan
ungefär hälften av jorden i Sverige. Kronohemmanen
minskades under följande 150 år genom förläningar
m. m., men nådde genom Karl XI:s reduktion sin
största omfattning. Under samme konung tillerkände
sig Kronan även ali skogsmark i Norrland, som ej var
behövlig för byarna (se Avvittring). Av dessa
betydande jord- och skogsfastigheter (domäner) har staten nu
blott en mindre del i behåll. Nästan alla kronohemman
under åborätt (se Åbo) ha skatteköpts av innehavaren,
och av övriga jordbruksfastigheter, däribland en mängd
civila och militära boställen*, har största delen sålts
till enskilda. Skogarna anslogos dels såsom
rekogni-tionsskogar* åt bruk och bergverk, dels åt nybyggen*,
varefter återstoden i södra och mellersta Sverige
mestadels avyttrades i enlighet med den ekonomiska
liberalismens principer om den privata företagssamhetens
företräden (1823 års riksdagsbeslut). Från 1800-talets
mitt gjorde sig en motsatt uppfattning gällande, och
staten har sedan dess alltmera ökat sina skogar,
kronoparkerna, delvis inköpta för de medel, som
försäljningen av jordbruksdomäner givit. Dylik S., som
ej lämnade mer än 200 kr i arrende, fick enligt beslut
år 1874 försäljas, och summan har undan för undan
höjts till 1 000 kr år 1929.
S. förvaltas av domänstyrelsen, som inrättades 1882
och till 1/5 1933 även skötte de ecklesiastika skogarna
och till 1/1 1934 häradsallmänningarna (i vissa fall).
Den biträdes av domänintendenter i länen och för
skogsförvaltningen av över jägmästare och
revirförvaltare. Jordbruksdomäner äro samtliga utarrenderade,
och gäller därom K. F. 22/6 1934. Förslag till kontrakt
uppgöres av domänintendenten i samråd med två
sakkunniga, utsedda av landstinget, resp.
hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Förutvarande
arrendator har optionsrätt, d. v. s. förhandsrätt till arrendet
på dessa villkor. Begagnas den ej, utbjudes arrendet
på offentlig auktion. Skogarna skötas enligt K. F.
26/1 1894 av staten själv, och inkomsten utvinnes
genom försäljning på kronoskogsauktion av
avverkningsrätt till utsynta virkesposter. På senare år har staten
börjat att i någon mån exploatera sitt virke såsom
delägare i förädlingsindustri. Uteslutande rätt till utsyning
tillkommer i de sex norra länen åbor å kronohemman
882
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
