Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sädesbladlus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sädesbladlus
Säv
Sädesbladlus, se Bladlöss.
Sädesblåsa, se Könsorgan.
Sädesbroddfly, se Jordflyn.
Sädesdrank, se Fabriksavfall.
Sädesfläkt, se Injektor.
Sädesfodcr, se Hönsens utfodring.
Sädeskross, se Gröpkvarnar.
Sädesledare, se Könsorgan.
Sädesrensningsmaskin, se Frörensningsmaskin.
Sädessluss, se Hissar.
Sädessorteringsmaskin, se Frörensningsmaskin.
Sädestrips, se Blåsfotingar.
Sädesöverföring, artificiell. Härmed förstås, att hanens
säd på konstlad väg överföres i de honliga könsorganen.
Metoden kallas ofta, fastän felaktigt, konstgjord
befruktning. Befruktningen är ingen nödvändig följd
av S., och om den äger rum, så sker det på fullt
naturligt sätt. S. har under de senaste åren praktiserats i
stor utsträckning inom husdjursaveln, särskilt i
Ryssland. Metoden har flera fördelar; ett framstående
handjur kan användas till ett stort antal hondjur, som
äro spridda över ett vidsträckt område, och
överförandet av smitta genom handjuret från det ena
hondjuret till det andra kan helt uteslutas. Vissa
befruktningshinder hos honan kunna även övervinnas genom
S. Det är dock knappast sannolikt att S. kan få någon
större allmän praktisk användning inom den svenska
husdjursaveln, ty S. kan ske enklare och framför allt
billigare genom naturlig parning.
Under experimenterandet med S. har man använt
sig av flera olika metoder för sädesvätskans
utvinnande från hanen. Att uppsamla säden från honans
skida omedelbart efter parningen är ingen bra metod,
ty ofta får man på det sättet endast en ringa kvantitet
säd och dessutom förorenas den. Man kan sätta in en
spermasamlare av gummi i skidan omedelbart före
betäckningen och därigenom få ren säd, men penis
kommer lätt vid sidan av spermasamlaren, och
insättandet av densamma i skidan medför i regel starka
krystningar med träckavgång och därav följande
förorening. På hingst kan man använda en kondom
av gummi, som kränges över penishuvudet strax före
penis införande i skidan, men påsättandet är icke
alltid någon lätt sak och en del hingstar vägrar utföra
parningen med kondom. Störst betydelse har den
konstgjorda skidan (artificiell vagina) fått. Denna
utgöres av ett i båda ändar öppet rör av metall eller
fast gummiväv och en inre mjuk gummislang; i
mellanrummet ifylles vatten av kroppstemperatur. Över
rörets ena ända kränges en gummitratt, som mynnar
i ett glasrör, vari säden uppfångas. Den artificiella
vaginan kan antingen användas på det sättet, att den
hålles vid sidan av ett brunstigt hondjur, då hanen
bestiger detta, varvid penisspetsen bringas att intränga
i den artificiella vaginan och hanen alltså kommer
att utföra parningen i denna, eller också använder
man sig av ett fantom (en uppstoppad ko eller sugga
etc..). Sistnämnda metod fungerar i regel bäst,
åtminstone då det gäller att få säd från tjur eller fargalt.
Från en tupp kan man erhålla säd genom en enkel
manuell behandling av djuret.
Säden kan utspädas genom för ändamålet
utexperimenterade lösningar, och säd från en enda uttömning
kan därigenom användas till ett flertal hondjur. Om
den utspädda sädesvätskan nedkyles i ett glasrör
till 5° C. kunna spermatozoerna bevaras levande i
flera dagar — åtminstone då det gäller nötkreatur
och får. Själva överföringen av säden till honan sker
medelst glassprutor med spets av glas eller
hårdgummi; spermatozoerna tåla ej beröring med metall.
Sädesvätskan sprutas vanligen in i livmoderhalsen,
hos vissa djurslag ända in i livmodern.
Vid tillämpandet av S. på de större husdjuren har
man uppnått fullt lika hög befruktningsprocent som
vid naturlig parning. I. J-n.
Sälg, se Pil.
Sällskapet Trädgårdsamatörerna, se Trädgårdsförening.
Sälting, Triglochin, släkte av familj Scheuchzeriaceae.
De halvgräsliknande, fleråriga örterna ha
rosett-ställda, halvtrinda blad och små tvåkönade
blommor i axlika klasar. De två svenska arterna äro
havssälting (T. maritime) med äggrunda frukter,
och kärrsälting (T. paluslre) med jämnsmala
frukter. De förekomma allmänt å resp.
havsstrandsängar och kärrängar. De ha salt smak och ätas
begärligt av boskap. De räknas till strandbetenas bästa
växter. Se Strandbete. G. Dbg.
Sämjedelning betecknar uppdelning av en fastighet
enligt delägarnas egen överenskommelse utan laga
förrättning. Vid hemmansklyvning (se Jorddelning)
förekommer S. ofta, i synnerhet i Dalarne med dess mindre
franskridna skiftesväsen. En mellanform utgöres av
den provisoriska hemmansklyvning å storskiftad (och
ev. tegskiftad) mark, som verkställts i laga ordning av
lantmätare, men som Agodelningsrätten ej fått
fastställa, enär hela fastigheten sedermera kunnat bli
indragen i ett laga skifte. Å. E-d.
Särskilda längden, se Torrläggning.
Sätthärdning, se Järn.
Sältkvist, vedartad stickling, en del av en vedartad
växt, som användes vid vegetativ förökning. S.
tillskäres oftast på vintern och stickes under våren i
lämpliga jordbäddar, varefter kallus- och rotbildning
sker. G. C-r.
Säv (Scirpus) är ett släkte bland halvgräsen, som skiljer
sig från starren särskilt genom tvåkönade blommor.
Ett par arter äro högvuxna och ingå i vassvegetation
vid stränder av insjöar och åar ävensom i Östersjön,
929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
