Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Virke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Virke
Virkesdrivning
Med bjälkar och sparrar menas timmer, som bilats eller
sågats från rot till topp till kvadratisk eller rektangulär
genomskärningsyta. De få vara något klenare i
topp-än rotändan och skola vara så skarpkantiga,
rätvinkliga, liksidiga, raka och föga avsmalnande som möjligt
och fria från röta och rötkvistar. De säljas pr kbf eller
pr load om 50 eng. kbf. Bjälkar tillverkas
huvudsakligen av furu och skola hålla minst 9 tums fyrkantsida
på mitten och minst 18 fots längd. För sparrar, som
huggas av gran eller furu, är minimidimensionerna 4
tums sida och 14 fots längd. Med danska, tyska och s. k.
egyptiska sparrar menas bilade eller sågade sparrar av
mindre dimensioner än de nyssnämnda, såsom 3" x 3",
3" X 4" o. s. v. med längder ned till 121/, fot. De
egyptiska sparrarna bilas efter stammens växtform
(avsmalnande mot toppen). Byggnadstimmer, av 25—30
fots längd med 6—7 tums toppdiameter, bilas eller
sågas å två sidor och helbarkas å de övriga. Sliprar
(järnvägssyllar) tillverkas av tall, stundom lärk, få
vara hur krokiga som helst i ett plan och skola i regel
för bredspåriga järnvägar vara 2,7 m långa med en
minimidiameter av 22 cm (stundom 20), bilas eller
sågas å två motsatta sidor till 16 cm tjocklek och barkas
väl å de övriga. De indelas i flera klasser med hänsyn
till kärnvedens grovlek.
Priset utgår pr styck, med högre pris för större
käm-bildning.
Brännved, se Bränsle.
Fabriker för tillverkning av möbler, leksaker,
snickerier o. d. förbruka stora mängder virke av snart
sagt alla tänkbara dimensioner och trädslag.
Till husbehovsvirke användes i vårt land mer än
hälften av det årligen avverkade virket. Förutom till
brännved och byggnadsvirke (se ovan) användes V.
inom jordbruket till en mångfald ändamål, t. ex. i
form av slöjdvirke till verktyg och redskap (björk),
tåckdikningsmaterial (barrträd, asp), V. för
handklyvning, sågning eller hyvling av takspån (kvistren,
sen-vuxen tall eller gran, stundom asp) samt stör-,
hässje-och hägnadsvirke. Gärdsel klyves av senvuxen gran,
tall eller asp. Stör hugges av undertryckt, senvuxen
gran eller rakvuxen en. Hank eller vidjor tagas av
smala grangrenar, smågranar eller enbuskar, som
kvistas och klyvas. Omedelbart före användningen basas
de över eld. I stället för hank användes numera
järntråd. Granskad R. L-k.
Virkcsdrivning omfattar samtliga åtgärder för virkets
avverkning och utkörning till flottled, järnvägsstation
eller annan avlastningsplats och försiggår hos oss i
största utsträckning om vintern. Virkestransporten kan
då utan för stora kostnader försiggå på tillfälliga,
huvudsakligen av snö och is byggda basvägar*.
Förberedande arbeten, såsom uppgående av basvägar,
uppförande av kojbyggnader, utläggande av körskiften
och trädens stämpling, utföras redan på sommaren,
sedan platsen för vinterns avverkning blivit bestämd.
De trakter, som drivas till samma basväg, bilda ett
avverkningsområde eller block, vilket uppdelas i
körskiften, som vanligen göras så stora, att det därå
ut-stämplade virket lagom hinner utköras med en häst
under drivningstiden. Körskiftets gränser utgöras
antingen av vägar, bäckar och myrkanter och andra
naturliga gränser eller ock av med rödfärg uppmålade
linjer och utmärkas i bägge fallen tydligt med
numrerade plåtar. Finnas ej bostäder och stallrum i
avverkningstraktens närhet, uppföras tillfälliga eller
permanenta skogsarbetarkojor, varvid huggarnas kojor läggas
inom själva avverkningsområdet, medan körarnas
stall- och kojbyggnader helst förläggas invid
avlastningsplatsen, varigenom de lättare kunna användas för
ett flertal drivningar. Särskild lagstiftning härom
finnes.
Vid stämplingen, varmed förstås bestämmande,
utmärkande och uppskattning av de träd, som skola
fällas, anbringas medelst en stämpelyxa vid
brösthöjd (1,3 m från marken) en bläcka med däri inslaget
stämpelmärke. Samtidigt uppmätes
brösthöjdsdiametern (jfr Klave) och antecknas diametern klassvis
i ett protokoll, stämplingslängd, med skillnad för olika
trädslag. Ofta uppskattas därjämte utbytet å 10 eller
20 % av träden (provträd), vilket kan ske med
tillhjälp av stångklave eller särskilt upprättade
avsmal-nings- och sortimentstabeller (se Skogstaxering). I och
för kontroll, att endast stämplade träd avverkas,
anbringas stundom en rotstämpel 1 à 2 tum från marken.
Avverknings- och körredskap: Yxan (se Yxor)
användes vid trädens fällning, kvistning, stundom
barkning samt vid skrädning; i sistnämnda fall i form av
en tung, långeggad bila. Sågen* användes vid fällning
och kapning (avtrumning). Kilen av järn eller trä
brukas vid klyvning av virke eller för att spänna upp
sågskär, som »klämma» bladet. Med barkspaden (se
Barkning) avlägsnas barken från de fällda träden.
Spaken, en 5—10 cm grov, 2—4 m lång slana,
användes vid virkets baxning, vridning och lyftning,
ofta i förening med timmer- 1. vändhaken.
Timmer-el. lyftsaxen är särskilt för köraren ett oumbärligt
redskap, som tillverkas i 2 modeller, en större för
timrets släpning med häst, en mindre för handkraft.
Virkesdrivning. Fig. 1. Till vänster vändhake, till
höger lyftkrok.
1020
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
