Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Virkesdrivning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Virkesdrivning
Virkesdrivning
Liknande användning liar lyftkroken. För virkets
hop-släpning (lunning) och utkörning användas kälkar och
timmerdoningar av olika slag.
Trädens fällning och tillredning utföres av huggare,
som antingen arbeta ensamma med s. k. enmanssåg
eller i lag om två. Arbetet påbörjas å den från basvägen
mest avlägsna delen av körskiftet, emedan annars
toppar, ris och annat avfall onödigtvis skulle försvåra
körningen. Vid fällningen göres med yxan ett inhugg
(stjälp- eller stuphugg) å den sida, åt vilken trädet bör
falla, varefter sågen ansättes från motsatt håll och så
nära marken som möjligt. Stubbens höjd bör ej
överskrida 3 tum (7,5 cm) å den sida, där marken är högst.
Sedan trädet är fällt, sker kvistning, vanligen från roten
mot toppen, och därefter en undersökning, huruvida
trädet är friskt eller rötskadat. I senare fallet måste
det lumpas, d. v. s. den rötskadade delen avkapas. En
dylik avkapad, oduglig stamdel kallas lump. Genom
s. k. försök, d. v. s. sågskär, på var eller varannan fot
av trädet, om så erfordras upphuggna med yxa,
undersöker man, var rötan upphör, om brännved uttages
sker lumpning vanligen i gängse vedlängd. Ett
rötskadat träd, varur intet gagnvirke erhållits, benämnes
vrak. Sedan stammen kvistats och lumpats, vidtager
aptering eller avmätning, d. v. s. trädets indelning i
olika sortiment och stockar. Emedan en omsorgsfullt
och skickligt utförd aptering kan åt virkesägaren
inbespara ansenliga belopp, anställer man ofta vid större
avverkningar särskilda avmätare. Ett dylikt redskap
äro klave* och en lätt stämpelyxa, med vilken han, å de
ställen, där trädet skall kapas, inhugger en skåra, för
kontrollens skull omgiven av tvenne inslagna stämplar.
Vid sågtimrets aptering iakttages i allmänhet följande:
Trädet kapas i större och tvärare krökar samt om
möjligt i kvalitetsgränser (t. ex. mellan kvistrent och
kvistigt virke). Stockarna få ej ha för stark
avsmal-ning, emedan i så fall en alltför stor virkesmassa går
förlorad vid timrets toppmätning (se
Virkesinmätning), men få ej heller göras för korta, emedan virket
vid en medellängd understigande 15 à 17 fot är mindre
begärligt än längre sådant. Vid timmerleveranser
kräves vanligen att partiet håller minst en viss
medellängd. Apteringen bör inriktas på de toppdiametrar,
som äro mest eftersökta och därför betalas bäst, och
för övrigt utföras enligt principen att ur trädet söka
erhålla största möjliga nettovärde. Såsom hjälp för
avmätaren uppgöres stundom en apteringstabell,
angivande de olika sortimentens och dimensionernas
inbördes värden. Apteraren för protokoll över antalet
avmätta stockar, utövar tillsyn över avverkningen och
bör kunna medhinna avmätningen åt 4—10 i varandras
närhet arbetande huggarlag. När trädet apterats,
återstår dess kapning eller avtrumning* samt stundom
stockarnas barkning*. Kostnaden för denna uppgår
vanligen till 30 à 40 % av totala avverkningskostnaden.
Genom barkningen vinnes, att kvistningen blir
omsorgsfullare utförd å det barkade virket, uttorkningen
befordras, tumning, körning och flottning underlättas
i hög grad, varjämte ansamling av bark i flottleder
och sågverk undvikes.
Virkets transport kan uppdelas i lunning, lastning,
körning och avlastning. Vid lunningen, som ombesörjes
av timmerköraren eller en av denne anställd brossiare
(broschlare), hopsläpas stockarna medelst timmersax
och släpkälke (lunnkälke, skotkälke) på lunn- eller
skot-vågar och uppläggas på en lastbänk, bestående av 2—3
stockar, lagda invid och vinkelrätt mot basvägen. Vid
lastningen rullas och lyftas stockarna upp på de intill
lastbänken framkörda timmerkälkarna. »Bottenlasset»,
bildat av de grövsta och längsta stockarna, åtbjörnas
särskilt. Ovanpå detta lägges det s. k. »pålasset», som
utgöres av klenare och kortare stockar, massaved,
props e. dyl. och fästes vid bottenlasset med kraftigt
åtbjörnade kedjor. Sedan virket å basvägen nedkörts
till den vanligen vid flottled belägna upplagsplatsen,
sker avlastning, varvid varje körare bör erhålla sitt
område, där han upplägger de olika sortimenten
(timmer, massaved, props o. s. v.) i skilda vältor, lätt
tillgängliga vid intumningen (se nedan). Avlastas virke på
isen, bör det läggas i enkla vältor å underlag samt ej
för tätt, emedan isen eljest pressas ned av den starka
Virkesdrivning. Fig. 2. Timmervältor invid
vattendrag. Intumning pågår.
belastningen till men för såväl körning, märkning och
tumning som virkets uttorkning. Är virket frodvuxet,
så att det utan uttorkning skulle löpa fara att sjunka
i flottleden, eller äro stränderna så branta, att
nedkörning på isen ej kan äga rum, eller finnes ej utrymme på
isen, upplägges virket på land, där det efter intumning
65—905197
1021
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
