Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - I. Forntiden och den gamla tiden - Gallien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Småningom spred sig den romerska kulturen även beträffande jordbruket
bland de underkuvade stammarna. Detta tog också i de södra delarna
avlandet starkt uppsving, särdeles vin- och olivodlingen. Vinodlingen hade
redan i 1:a årh. e. Kr. fått stor omfattning; flera olika sorters vin omtalas.
Även Moseldalen omtalas för ett högt utvecklat jordbruk under romaretiden.
Om gallernas jordbruk omtalas, att de brukade märgel, kalk och aska,
ja de cisalpinska gallerna skattade aska högre än kreatursspillning.[1] Den
av latinska författare omtalade rätiska plogen med förställarskära spred
sig in i Gallien, varifrån romarna införde den till Italien (sid. 69).[2] Av
harvar omtalas risharven.[3] Som ett bevis för sädesodlingens betydelse kan
räknas berättelsen[4] om att gallerna uppfunnit en skördemaskin, bestående
av en vagn, vars framkant var besatt med tänder, mellan vilka axen
avsletos, då vagnen sköts in i åkern av en baktill anspänd oxe.
Av de vanliga sädesslagen[5] odlade de vanligt vete, huvudsakligen i de
södra landsdelarna, 2 sorter spelt, råg, vanligt sexradigt, stjärn- och
tvåradigt (»galliskt») korn, havre samt vipp- och kolvhirs, vilka sistnämnda
voro ett viktigt födoämne hos kelterna. Detta var ock förhållandet med
bönor.[6]
Lin och vallmo (»papaver gallicanus» Cato) voro också allmänt odlade.
Av trädgårdsväxter omtalas vit- och rödlök samt rovor.
Vinodlingen skall hava införts (omkr. 600 år f. Kr.) av grekerna, varför
också talar, att man i Gallien liksom i Grekland använde låg beskärning[7]
av rankorna, under det att romarna läto dem uppbäras av träd eller höga
stöd. I det nuvarande Dauphiné och Saintonge, där rankorna få växa höga,
anses odlingen ha införts av romarna. Vinodlingen spred sig ända norr om
Loire. Jordbrukets blomstring fortsatte i Gallien, även sedan förfallet
börjat gripa kring sig i Italien, men småningom inträdde detta även här. Under
Augustus började gallerna behandlas som underkuvade folk, och
kolonisationen med romerska medborgare framdrevs. Redan vid en av Augustus
påbjuden skattetaxering, vid vilken en grundskatt pålades, betecknades de
keltiska bönderna som bundna vid torvan.
Det ökade förtrycket framkallade på 280-talet e. Kr. ett bondeuppror,
som endast förvärrade böndernas ställning.
Så kommo folkvandringarna som förödande flodvågor, vilka ödelade den
materiella kulturen i den galliska provinsen liksom i övriga delar av det
romerska riket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
