Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Argentina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppstått, och likasom på den till det förra området hörande Chacoslätten
har man här genom bevattning gjort torr jord bördig för odling av säd,
fruktträd, sockerrör m. m. Den stora slätten öster därom utgör landets
huvudsakliga betes- och åkerbruksdistrikt, där majs- och veteodlingen allt
mer inkräkta på betesmarkerna. Även på den söder därom liggande
patagoniska högslätten har odlingen gått starkt framåt, och här dela vete och
alfalfa utrymmet, det senare liksom den oodlade marken använd
huvudsakligen till fårbete.
På den stora slätten, pampan, utgjordes växtligheten ursprungligen av
tuvor av det högvuxna pampasgräset, Gynerium argenteum, vilket kunde
tjäna till bete endast för hästar och nötboskap, och först sedan sådana under
åratal betat ett därmed bevuxet område, framkom en spädare växtlighet
tjänlig till fårbete och blev så fast, att den blev lämplig till odling. Odlingen
ökas inom detta område år för år, och för provinsen Buenos Aires, som
omfattar större delen av pampasslätten, beräknades den besådda arealen hava
mer än fördubblats under 1900-talets första 10 år. För hela unionen
uppgavs den år 1872 utgöra 580,000 hektar, år 1903 8.4 och år 1920
omkring 24 miljoner hektar, det senare motsvarande 11 proc. av den
produktiva och 9 proc. av hela ytvidden, under det att betesmarken beräknades till
nära 6 gånger mera. Vanligen sker odlingen, så att mark, där betet
försämrats, upplöjes och får bära först majs och sedan vete i några, oftast blott två
år och därefter insås med lucern. Då denna odling, såsom vanligast sker,
överlämnas åt en arrendator, lämnar jordägaren honom dragare och
redskap samt utsäde till lucernsådden och får hälften av sädesskörden i avgäld.
Åkerns brukning är ännu i allmänhet bristfällig, men utföres överallt
med moderna redskap, varav importen är mycket betydande. Gödsling
förekommer sällan, då ju kreaturen i regel ständigt gå på bete och konstgödsel
föga användes.
Under dessa förhållanden äro skördetalen mycket låga, för vete blott
6—9 dt. per hektar och 10—14 av majs. I allmänhet användes icke någon
omväxling av grödorna, utan samma växtslag odlas år efter år, majs på den
nybrutna jorden men eljes vete. En anledning härtill angives vara, att då
avgälden för jord i regel utgår i viss andel av skörden, jordägaren förbjuder
odlingen av flera växtslag, vilka vore obekvämare att realisera, och
varigenom kontrollen skulle försvåras. Vanligt är dock ute på slätten, att då
jord blivit lucerntrött, först odlas majs, därefter lin och sist vete vari lucern
insås.
Beträffande jordens användning ha följande siffror i 1,000-tal hektar
offentliggjorts:
| År | Vete | Majs | Havre | Ris | Lin | Potatis | Lucern | Jordnöt | Vin | Sockerrör | |||||||||
| 1872—73 ............ | 73 | 130 | — | — | — | 2.3 | 106 | 2.4 | 3.7 | 2.5 | |||||||||
| 1901—02 ............ | 3,300 | 1,300 | — | 2.8 | 782 | — | 713 | — | 45.0 | 46.0 | |||||||||
| 1909—10 ............ | 5,836 | 3,005 | 574 | 8.0 | 1,456 | 49.0 | 4,700 | 13.4 | 122.0 | 93.0 | |||||||||
| 1921—24 ............ | 6,625 | 3,318 | 800 | — | — | 855.0 | — | — | — | — |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
