Lantmannens uppslagsbok / 77 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Baljväxter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jordens kvävehalt, varför b. sedan gammalt
betraktats som »gödslande» i motsats till
övriga »tärande» eller utsugande växter. De
flesta äro utpräglat kalkälskande (se d. o.).
Bland familjens talrika släkten och arter hava
många stor betydelse som åker-, ängs-, betes-,
trädgårds- och fabriksväxter.

Trindsäd. Som människo- och
kreatursföda hava flera b.-arters frön stor användning
och betecknas som trindsäd till skillnad från
stråsäd. Av dessa äro ärter, bönor och vicker
allmänna åkerväxter. De odlas ofta i blandsäd
tillsammans med stråsäd, varigenom större
och jämnare skördar erhållas och den
styvhalmiga stråsäden bär upp den tunga och veka
b.-säden. Trindsäd har avsevärt högre
proteinhalt än stråsäd och är särdeles lämplig att
fylla äggvitebehovet i utfodringen åt alla
husdjur. Trots baljväxtsädens fördelaktiga
inverkan på jorden och dess värde som foder
har odlingen av trindsäd snarare av- än
tilltagit; den omfattade:

åren	hektar	% av rikets åker	skörd ton	dt pr ha.
1866—70	54,202	2.2	57,000	10.0
1871—80	55,178	2.0	73,900	14.0
1881—90	56,540	1.8	73,700	13.0
1891—1900	50,867	1.5	68,100	13.4
1901—10	41,900	1.2	51,200	12.2
1911—19	42,000	1.1	49,800	11.9

Dessa siffror för trindsädesodlingen äro
dock såtillvida missvisande, som baljväxter
även i stor utsträckning odlas i blandsäd,
vilken odling under de anförda åren mer än
fyrdubblats. (Se Blandsäd.) I blandsäden ingår
säkerligen mer trindsäd, än som odlas enbar,
men för beräkning av mängden finnas inga
grunder. Att trindsädesodlingen icke ökats,
beror huvudsakligen på dessa växters större
osäkerhet i såväl skördeavkastning som
bergning.

Som foder intaga b., såväl
trindsädesslagen skördade till grönfoder som
höväxter tillhörande denna växtfamilj, ett
framstående rum genom sin höga halt av proteinämne,
och likaså är trindsädseväxternas halm av
samma skäl värdefullare än stråsädeshalm.
Bland höväxterna intages främsta
platsen av lucern och klöverarterna, vilka, den
förra mest i enbar odling, de senare i blandning
med gräs, stå högst bland vallväxterna i
avkastning, fodervärde och gynnsam inverkan
på jordens fruktbarhet. Denna har ock
föranlett odling av b. för att nedplöjas som
gröngödsling, varigenom jordbruket blir
mindre beroende av kreatursgödsel (se
Gröngödsling, Kreaturslöst jordbruk). Den
gödsling och luckring av jorden, som de
kvarvarande baljväxtrötterna åstadkomma, är även
en väsentlig bidragande orsak till den
fördelaktiga inverkan på jordens avkastning av en
omväxling mellan b. och andra växtslag (se
Växelbruk) och de förras gynnsamma
verkan som förfrukt på följande gröda,
varigenom kvävegödsling kan sparas. Denna verkan
synes även göra sig gällande på de växter, som
förekomma i blandning med b., i det att såväl
baljväxtblandsäd som blandade vallväxter
stundom giva större skörd än de enbara
stråsädes- och gräsarterna.

Trädgårdsväxter. Av b. odlas
ärter och bönor av olika slag i stor
utsträckning i trädgårdarna, för skörd dels av de
omogna baljorna (sockerärter, vax- och
skärbönor), dels som mogna, samt mindre allmänt
linser och sparrisärter. Likaså finnas bland
prydnadsväxterna åtskilliga b., ss. luktärter,
flera arter av lupiner, guldregn, ärtträd, akacia
m. fl. Av hithörande handelsväxter,
som dock icke odlas i Sverige, märkas
sojabönan och jordnöten, som lämna olja och
kraftfoder, och indigoväxten, varav färgämne
beredes.

Fordran på jordmån. B. gynnas
i allmänhet av basisk reaktion hos jorden;
detta gäller särskilt lucern och humlelucern,
vilka gå väl till endast på jord med tillräcklig
kalkhalt; röd- och vitklöver trivas ej heller
väl på sur jord, vilken däremot väl fördrages
av alsikeklöver, gigel och getväppling; lupin
går bäst på surt reagerande jord. (Se
Reaktion, jords.) Vallbaljväxter fördraga i
allmänhet en väl torrlagd jord; vitklöver når
dock riklig utveckling endast vid högt
grundvatten, vilket också väl föredrages av
alsikeklöver, under det att rödklöver utvecklar sig
väl, endast då det höga grundvattenståndet är
övergående men icke bildar stillastående
vatten. Käringgigel kan också växa kraftigt på
fuktig jord, som däremot ej fördrages av
humlelucern, lucern och getväppling.

Gödsling. Jämte kalk fordra b. för sin
kraftiga utveckling även rik tillgång på kali
och fosforsyra, och gödsling med dessa
ämnen (t. ex. thomasfosfat och kalisalt)
medför oftast en rikare utveckling av klöver och
andra foderb. samt en betydligt ökad skörd,
varemot denna gödslings inverkan på
trindsädesskörden är mindre framträdande. Då
baljväxter genom bakteriers medverkan kunna
rikligt fylla sitt behov av kväve ur luften, är
i regel kvävegödsling för dem obehövlig, om
passande bakteriearter finnas tillstädes.
Kvävegödsling kan t. o. nu nedsätta skördarna
av b., varför övervattning med gödselvatten
eller annan kvävegödsling på vallar ej bör
användas förr, än baljväxterna gått tillbaka och
utgöra blott en mindre del av beståndet. (Se
Vall.) Undantag göra dock vissa b.; så t. ex.
befordras åkerbönornas utveckling och även
deras frösättning av rik kreatursgödsling.

Bakterieympning. Om
förutsättningarna i avseende på jordmån och tillgång
på mineralisk näring för baljväxternas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>