Lantmannens uppslagsbok / 78 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Baljväxter - Baljväxtbakterier

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trevnad äro uppfyllda, förökar sig snart den
bakterieflora, som medverkar vid
kväveupptagandet. Tillförsel av dylika bakterier genom
jord- eller utsädes-ympning (se
Baljväxtbakterier, Jordympning) behöver därför ej ske,
annat än då odling skall börja av en
baljväxtart, som förut ej odlats å ifrågavarande
fält.

Parasiter. Baljväxtodlingen lämnar
ofta dåligt resultat även till följd av angrepp
av parasiter. Detta gäller i synnerhet klöver,
som liksom en del andra baljväxter svårt
härjas av klöverrötaren och
klöverålen.

Ärt- och klöverplantor med bakterieknölar.

Baljväxtbakterier. Under denna
benämning sammanfattas de olika
anpassningsformerna av Bacterium radicicola Beij. Det är
korta, stavformiga, icke sporbildande bakterier,
som leva i intim samverkan (symbios) med
baljväxterna och förmedla dessas
kväveupptagande. Det är dessa bakterier, som bilda
de bekanta knölarna på baljväxternas rötter.

I jord, som aldrig förut burit några
baljväxter, finnas ej de för dessa anpassade
bakterierna; och i dylik jord uppstår endast ringa
eller ingen knölbildning på rötterna.
Baljväxterna äro då hänvisade till att i likhet med
andra växter taga sin kvävenäring ur jorden,
i form av salpeter. Finnas åter de nödvändiga
b. närvarande, så utveckla sig baljväxterna
yppigt även på mycket kvävefattig jord, och
häruti ligger dessa bakteriers stora betydelse
för jordbruket. Genom fortsatt odling av en
baljväxt på en och samma jord kommer dock
knölbildning så småningom till stånd, även om
den i början uteblivit. Man antager, att i varje
för baljväxtodling i övrigt lämplig kulturjord
finnes ett slags neutral urform av Bact.
radicicola, som så småningom förmår anpassa sig
till en viss baljväxtart. Dylika, för vissa
baljväxter anpassade bakterieformer, förmå bilda
knölar på rötterna av blott denna samt
densamma närstående arter, men ej på andra
baljväxter. Knölbildande bakterier på klöver gå
sålunda ej till på någon annan baljväxt.
Detsamma är förhållandet vid bondböna, soja,
m. fl. Däremot gå lucernbakterier även på
honungsklöver, vickerbakterier även på ärter
o. s. v.

Själva förloppet vid baljväxternas
»infektion» med rotknölsbakterierna är följande.
Sedan de i jorden befintliga bakterierna, som
äro livligt rörliga, invandrat genom de fina
rothåren på växtrötterna, uppstå genom deras
livliga förökning, som huvudsakligen
försiggår i barkskiktet, en intensiv celldelning i
dessa vävnader och härvid uppkomma
rotknölarna. Inuti dessa förändras bakteriernas
gestalt från korta stavformer till stora
oregelbundna, ofta Y-formade bildningar,
bakteroider.

I början förhålla sig b. såsom verkliga
parasiter gentemot värdplantan, i det de taga
såväl sin kol- som kvävenäring från denna.
När nu kvävetillgången blir för knapp för
växten, avgiver denna blott kolhaltig näring
till bakterierna, och dessa måste då göra bruk
av sin förmåga att assimilera atmosfäriskt
kväve och upplagra detta i form av
bakterieäggvita i rotknölarna. Härifrån tager
sedermera värdplantan sitt kväve. Förhållandet
mellan bakterie och värdplanta har alltså
blivit en verklig symbios. Det är först i den
förgrenade formen, som b. kunna tillföra
växten kvävenäring.

Bakteroider.

Man kan tillföra jorden behövliga b. endera
genom att påföra jord från en annan åker,
som burit baljväxten i fråga, s. k. ympjord,
eller också genom att omedelbart före sådden
på fröna eller i jorden inympa en renkultur
av för växten anpassade b. Dylika i handeln
gängse bakteriekulturer äro nitragin och
azotogen (se d. o.) m. fl. I Sverige framställas sådana
kulturer för lucern, lupin, klöver, vicker och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>