Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Foder - Foderanalys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
B. Från djurriket:
1. Mjölk- och mejeriavfall.
2. Kött- och fiskavfall.
C. Helt eller delvis oorganiska
fodermedel:
1. Fosfat: foderbenmjöl, precipitat,
foderfosfat.
2. Fosforlevertran.
Dessa grupper äro ej skarpt avgränsade mot
varandra. Grön- och pressfoder kunna t. ex.
även räknas till stråfoder. — Fodrets värde
och verkan bero huvudsakligen på dess
innehåll av näringsämnen och dessas smältbarhet.
Detta kommer till uttryck i särskiljande av
kraftfoder. Att äggviteämnen i avseende på
betydelse för näringen intaga en särställning
gent emot övriga organiska näringsämnen,
föranleder, att man skiljer mellan äggviterika och
äggvitefattiga fodermedel.
Foderanalys. Fodermedlens värde och
egenskaper bestämmas vanligen genom
kemisk analys, vilken kan lämna
upplysning om halten av fodrets beståndsdelar, om
förekomsten av främmande, för fodrets
ändamål oviktiga eller skadliga inblandningar, om
fodermedlet är, vad det utgives för, samt om
det är friskt. I dessa senare hänseenden kan
även botanisk-mikroskopisk
undersökning vara behövlig eller upplysande.
Vid kemisk foderanalys bestämmes
kvävehaltiga ämnen, fett, växttråd, aska och vatten.
Återstoden, då summan av dessa beståndsdelars
procenttal drages från 100, betecknas som
kvävefria extrakt- eller
extraktivämnen och motsvarar i huvudsak de
smältbara kolhydraten. Jämte eg. kolhydrat
kommer denna sålunda som rest beräknade
mängd näring att omfatta pektinämnen, i eter
ej lösliga organiska syror m. m., men å andra
sidan kan en del av växttråden, särdeles i unga
växtdelar, smältas, och halten av kvävefria
extraktämnen har därför också visat sig rätt
väl överensstämma med mängden smältbara
kolhydrat.
De kvävehaltiga ämnena,
vanligen betecknade som protein eller
råprotein, beräknas så, att den vid analysen
bestämda kvävehalten multipliceras med 6.25,
ett tal grundat på antagandet, att
äggviteämnenas kvävehalt i medeltal är 16 % (100/16 =
6.25). Denna beräkning är icke fullt riktig,
då bland de kvävehaltiga ämnena förekomma
växlande mängder av ämnen med annan
kvävehalt. Av proteinet äro de egentliga
äggviteämnena, vanligen betecknade äggvita
eller renäggvita, viktigast, och halten
därav bestämmes även på kemisk väg. Övriga
kvävehaltiga ämnen kunna vara av ganska
olika natur; emedan de viktigaste av dem äro
amidartade, kallas de i foderanalysen amider
(se Aminoföreningar) Fettet bestämmes
genom utlösning med eter och betecknas
riktigast eterextrakt eller råfett, då
det jämte verkligt fett innehåller även andra i
eter lösliga ämnen, såsom vax och färgämnen.
Som växttråd betecknas den del av
fodermedlet, som icke löses vid kokning i
utspädda syror och alkalier, alkohol och eter.
Det utgöres huvudsakligen av cellulosa, till
mindre del av andra kolhydrat, såsom
pentosaner m.m. (se Cellulosa, Kolhydrat). Askan,
som uppkommer vid fodermedlets
förbränning (inaskning) över en låga, innehåller dess
mineralämnen, huvudsakligen kali, natron,
kalk och magnesia, bundna vid oorganiska
syror, såsom fosforsyra, svavelsyra, kiselsyra
och kolsyra. Den genom förbränningen
inträdda viktsminskningen av torrsubstansen
angiver mängden organiska ämnen: organisk
substans. Undersökning av kli, stråfoder
och andra växttrådrika foderslag bör ske genom
en dylik fullständig foderanalys, varemot vid
oljekakor och flertalet andra kraftfodermedel
i vårt land mest förekommer bestämning blott
av protein, fett, aska och vatten, varefter
skillnaden mellan summan av dessa ämnens
procenttal och 100 betecknas som
»kolhydrat». På kemisk väg kan ock halten av
smältbar äggvita bestämmas. Dessa kemiska
analyser äro så till vida ofullständiga
(råanalyser), som de lämna kännedom om endast
äggvitans men ej övriga ämnens smältbarhet.
Ur en dylik analys kan dock
fodervärdet tillnärmelsevis beräknas med kännedom
om de ingående ämnenas vanliga
smältbarhetskoefficienter och värdetal (se Fodervärde),
som äro kända genom utfodringsförsök med
ifrågavarande fodermedel. Då anledning
därtill finnes, göres särskild bestämning av de
till de olika grupperna hörande ämnena, ss.
amider, socker, pentosaner, syror m. m.
Den
mikroskopiskt-botaniska-undersökningen avser att utröna, om
fodermedlet innehåller, vad namnet angiver,
eller om för detsamma främmande ämnen
(frön, skal, sand m. m.) ingå, och i sådant fall,
om deras art och mängd tyder på en tillfällig
inblandning eller en avsiktlig förfalskning.
Exempel på det förra är något sand i alla
fodermedel, havreskal i vetekli, skal av jordnötter
i jordnötskakor o. s. v. Hirsskal, risskal eller
en större mängd ogräsfrö i vete- eller rågkli
eller större mängd lindådrefrön i linfrökakor,
senapsfrön i rapskakor är en förfalskning. En
sådan minskar fodervärdet och kan i vissa fall
hava ödesdigra följder för de djur, som förtära
dylikt foder. Genom den mikroskopiska
undersökningen samt på grund av lukt och smak kan
fodrets friskhet bedömas, vilken är
viktig, då unkna, skämda, mögliga och härskna
fodermedel äro mindre smakliga, ibland icke
förtäras och i andra fall efter förtäringen
förorsaka sjukdom och till och med död.
Härskenheten kan direkt bestämmas genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
