Lantmannens uppslagsbok / 311 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frost - Frostfjäril

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Då kvällen är	klar	mulen
kl. 1 e. m.	5.6	4.0
» 3 »	6.1	3.7
» 5 »	5.7	3.3
» 7 »	4.2	2.5
» 9 »	2.5	1.4

Om man således från våta termometerns
gradtal kl. 7 e. m. (den tid då observationen
vanligen göres). drager 4.2° (om kvällen är klar)
eller 2.5° (i mulet väder), erhåller man den
sannolika minimitemperaturen under följande
natt, under förutsättning att ej ändring i
luftströmmarna med kallare eller varmare luft
inträder. En sådan ändring angives emellertid
i Meteorologiska byråns väderleksförutsägelser;
om denna förutsägelse angiver inträdande
kallare väder, avdrages från den beräknade
minimumtemperaturen 2.5°, och lika mycket
tillägges, om förutsägelsen lyder gå varmare
väder. I allmänhet är fara för svårare
frostskada, först då minimitemperaturen går ned
under —2°. Dessa angivna tal för skillnaden
mellan den våta termometerns stånd och den
följande nattens minimitemperatur äro funna
i Uppsala men avvika något på olika orter
och kunna lätt fastställas genom direkta
iakttagelser på platsen. (Enl. A. Ångström.)

Frostfaran motverkas genom
sådana åtgärder, som höja jordens värmegrad
och öka dess värmeledande förmåga. Sådana
åtgärder äro:

a. Jordens avdikning, varigenom
fuktigheten, avdunstningen och därmed
följande värmeförlust minskas. Avdikningen bör
dock ej på myrjord vara så djup, att jorden
blir för torr och därmed alltför litet
värmeledande.

b. Myrjords uppodling,
varigenom jordens multning befordras och därmed
hennes värmeledningsförmåga ökas.

c. Lös jords sammanpressning,
varigenom jordens värmeledningsförmåga ökas;
detta sker genom tung vältning och genom att
myrjord täckes eller blandas med sand (grus)
eller lera.

d. Tillfällig uppdämning av
grundvattnet för att jorden genom ökad
fuktighet må bliva mer värmeledande.

Växternas känslighet för f.
minskas genom en allsidig, lämpligt avvägd
gödsling, varigenom rötterna nedtränga
djupare, växtsaften blir mer koncentrerad m. m.,
som ökar deras kraft att motstå frosten. Om
olika sätt att skydda växter mot frostskada, se
Frostskada.

Litteratur: H. E. Hamberg, Die
Sommernachtfröste in Schweden, i K. Vet. Ak.
handl. bd. 38, n:r 1, och Om frosttändighet i
Vet. Ak. Årsbok 1907.

Frostfjäril. Under detta namn
sammanfattas flera arter, alla utmärkta därav, att de
komma fram först efter de första frostnätterna
på hösten. Den allmännaste och ekonomiskt
viktigaste är frostfjäriln, Cheimatobia
brumata L. Hanen har gråbruna, svagt
tvärtecknade, bräckliga vingar med en spännvidd
av omkring 25 mm. Honan är likaledes
gråbrun, men hennes vingar äro förkrympta till
ett par för flykt odugliga, korta stumpar.
Fjärilarna framkomma i sept.—okt. och äro i
rörelse, sedan mörkret inbrutit. Hanarna
uppsöka de uppför trädstammarna krypande
honorna, som efter befruktning lägga sina ägg på
de yngre grenarna och kvistarna, i veck och
springor, där de sitta bra fast och skyddade.
I knoppsprickningen följande vår kläckas
larverna, som sedan angripa blad och blommor.
Fullvuxen blir frostfjärillarven omkring 25
mm. Den är ljusgrön med ofta brunt huvud
samt har ovan fina vita längsränder. Liksom
andra »mätarlarver» har den 10 fötter. Vid
midsommar eller tidigare gå larverna ned i
jorden för förpuppning. — F. angriper snart
sagt alla våra lövträd och en mängd buskar,
men är särskilt allmän på fruktträd, helst
äpple, minst päron. Lokala härjningar av
densamma äro i vårt land vanliga. En över
hela Sverige grasserande härjning ägde rum
1902—1905. Mot f. användes på hösten
limringar (se Fångst av skadedjur), som uppsättas
kring trädens stammar i september. På våren
och sommaren användes besprutning med
kejsargrönt (75 gr. per 100 l. vatten) eller
blyarseniat (omkr. 300 gr. per 100 l. vatten).
Denna bör äga rum omedelbart före
knoppsprickningen, samt sedermera, om så behöves,
strax före och efter blomningen.

Frostfjäril med larv. a. Larv. b. Puppa. c. Hona. d. Hane.

Till »frostfjärilar» kan också räknas
björkfrostmätaren, Cheimatobia boreata Hb.,
vilken är mycket lik nyssnämnda art. Larven
avviker genom kolsvart huvud, Arten är
stundom ytterst allmän på björk, och exempel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>