Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försöksväsen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36S
stiger med dess värmegrad, och dess betydelse
för vittringen är därför större, ju varmare
klimatet är. Vid denna vittringsprocess förena
sig de lösta alkali- (kalium och natrium) och
jordart-metallerna (kalcium och magnesium)
med kolsyran i vattnet och bilda karbonat.
Som vittringsrest kan återstå dels osönderdelade
mineralkorn, dels ett kaolinartat
aluminiumsilikat samt vattenhaltiga dubbelsilikat av
aluminium, alkali- och alkaliska
jordartmetaller samt järn, vilka betecknats som f ö r v i
11-ringssilikat eller zeoliter.
Luftens syre verkar syrsättande på många
stenarter, särdeles järns svavelföreningar samt
karbonat och silikat av järns ferroform (se
Järn). Oxidationen av svavelkis (FeS2) har
•den största betydelse, i det att därvid bildas
fri svavelsyra och järnsulfat (vitriol), som äro
gift för växterna.
Kolsyran har betydelse för f. av såväl
silikaten som karbonaten. I kolsyrehaltigt
vatten påskyndas den av vattnet inledda
silikat-vittringen. Svårlösliga eller olösliga karbonat,
ss. kalciumkarbonatet, bilda i kolsyrehaltigt
vatten lösliga sura karbonat. Genom marken
nedsipprande vatten blir vid sin gång genom det
humushaltiga skiktet rikt på kolsyra, varigenom
•dess förmåga att lösa kalciumkarbonat höjes.
När vattnet åter på någon lägre belägen plats
träder i dagen och kommer i beröring med
luften, bortgår en del av den upptagna kolsyran,
varvid en del kalk faller ut. Kalkstenens f.
sker således huvudsakligen genom bildning av
lösliga sura karbonat.
De organiska syror,
humussyror (se Humus), som uppstå vid organiska
ämnens sönderdelning i marken, angripa silikat,
varvid särskilt de mörka stenarterna, ss.
hornblände och glimmer, i första hand upplösas,
men även fältspaterna sönderdelas. Stenar,
utsatta för en dylik humussyrevittring,
överdragas med en vit m. 1. m. porös vittringsskorpa.
Denna vittring har den största betydelsen i
skogsmarkerna.
F., framför allt den kemiska, har den
betydelsen, att de värdefulla växtnäringsämnen,
som stenarterna innehålla, lösliggöras och bliva
tillgängliga för växterna. I jord under hög
kultur försiggår vittringen fortafe än i jord
med låg kultur. Humusämnenas och gödselns
snabba förmultning höjer markluftens och
markvätskans halt av kolsyra, varigenom
förvittringen påskyndas. H. Hn.
Förvittringssilikat. Se Förvittring.
Förvärmare kallas den apparat, som i
mejerier användes för helmjölkens uppvärmning
till för separeringen lämplig temperatur, 35—
500, där mjölken icke pastöriseras före
separeringen. Den är vanligen konstruerad efter
samma grunder som pastöriseringsapparaten.
L. Fr. R.
Föryngring. Se Skogsbrukssätt.
Förädling:
1. Växtförädling i egentlig
mening har till ändamål en ärftlig
förbättring av kulturväxterna, så att de bli mera
odlingsvärda. Dess uppgift är sålunda att
förse jordbruket och trädgårdsskötseln inom
olika trakter med ett efter dessas klimat,
jordmån o. s. v. avpassat, bättre odlingsmaterial,
genom att av olika sädesslag, rotfrukter,
vallväxter etc. frambringa sorter och stammar, som
äro de förutvarande ärftligt överlägsna och
sålunda mera lönande att odla än dessa. Den
förädlade sortens företräde kan vara av olika
art, såsom snabbare utveckling, större
avkastningsförmåga, högre halt av värdefulla
beståndsdelar (ss. stärkelse och protein i säd, fett
i oljeväxters frön, torrämne i rotfrukter,
bastfibrer i spånadsväxter, smaklighet hos frukter,
färgprakt hos prydnadsväxter o.s.v.), större
härdighet mot ogynnsamt klimat eller
motståndskraft mot växtsjukdomar, styvstråighet o. s. v.
Man måste noga skilja mellan denna ärftliga
och sålunda bestående förbättring, som f. alltså
vill åstadkomma, och den förbättring av
skörderesultatet, som kan ernås genom t. ex. sträng
sortering av utsädet, dettas befriande från
sjukdomssmitta genom betning, genom jordens
försättande i högre kultur eller över huvud
taget genom förbättrade växtvillkor. Den
genom dylika åtgärder åstadkomna verkan är
nämligen endast av tillfällig natur, men
samtidigt dock även den av stor betydelse såväl i
och för sig som ock därför, att de nämnda
åtgärderna ofta utgöra ett villkor för att de
förädlade sorternas överlägsenhet skall kunna
göra sig fullt gällande.
Inom trädgårdsskötseln används
ordet förädling även liktydigt med
mångfaldigande eller förökning på vegetativ väg
av sådana växter, som antingen icke sätta frö
(t. ex. flertalet trädgårdsrosor), eller som vid
förökning genom frö, såsom varande bastarder,
ge en olikformig och i regel mindervärdig
avkomma (fruktträd, bärbuskar o. s. v.). Äpplen
och päron m. fl. »förädlas» sålunda genom
ympning, okulering etc. en del buskväxter åter
genom sticklingar eller avläggare. Se
Förökning.
En nödvändig förutsättning iör all verklig
f., det må sedan gälla djur eller växter, är
givetvis förekomsten av ärftliga avvikelser
(ärftlig variation), ty utan sådana vore
självfallet en ärftlig förändring av det redan givna
otänkbar. Medlet åter är urval: det gäller att
bland de ärftligt olika formerna välja de, som
ur praktisk synpunkt äro värdefullare än de,
som redan odlas. Under tidernas lopp ha olika
tillvägagångssätt kommit till användning,
liksom det alltid blir nödvändigt använda mer
eller mindre olika urvalsmetoder för
självbe-fruktare (såsom korn, havre, vete, ärter m. fl.)
och korsbefruktare (såsom råg, rotfrukter, de
flesta vallväxter o. s. v., se Befruktning), var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
