Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hornpelare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
465
tillsatts. H. användes huvudsakligen som
trädgårdsgödsling. Dess kväveverkan uppskattas
till 70—90 % av salpeterkvävets.
Hornpelare. Se Hovsjukdomar.
Hornämne. Se Äggviteartade ämnen.
Horsgök. Se Beckasin.
Hortensia, ett till stenbräckefamilj en,
Saxi-fvagaceœ, hörande busksläkte, varav flera arter
odlas. Som kall jords växt förekommer mest
syrénhortensia, H. paniculata S. et. L.,
var. grandiflora, en 1—1.5 m. hög buske, som
ofta uppdrages i stamform. Den blommar på
eftersommaren med stora, vita blomsamlingar.
Den är fullt frosthärdig i södra Sverige men
nedfryser ej sällan i Stockholmstrakten och bör
planteras endast på god, mullrik jord i varmt
läge.
Hortikultur. Se Trädgårdsskötsel.
Hortikulturens vänner. Se
Trädgårdsförening.
Hosta är ett symtom, som i allmänhet
förekommer vid sjukdomar i andningsorganen, ss.
luftstrupshuvuds- och luftrörskatarr,
lunginflammation, tuberkulos och kvickdrag.
Behandlingen bör rättas efter den sjukdom, som
är orsak till hostan. En hård, skrällande h.
tyder på katarr i de främre luftvägarna. Vid
lunginflammation är den i början mera dov
och kort, återhållen på grund av smärtan,
vid kvickdrag åter hes, klanglös, och vid
tuberkulos ihållande, rasslande och uppkommer i
synnerhet vid rörelse, t. ex. då djuren resa
sig.
Lindrande medel äro i allmänhet
inandning av varma vattenångor med
terpentin (ett kärl med kokhett vatten försatt med ett
par matskedar terpentin hålles under djurets
nos och en handduk lägges från kärlet över
nacken) samt användning av sockerhaltiga
fodermedel (morötter, sockerbetor, melass).
För större djur kan användas ett pulver av 1
del lakritsrot och 2 delar karlsbadersalt, varav
gives ett par matskedar på fodret 2 ggr.
dagligen, och för hundar en matsked 3 ggr.
dagligen av en lösning av salmiak och lakritsextrakt,
15 g. av vardera, i 150 g. vatten. E. N—m.
Hot. Störpar i en gärdesgård. Se Hägnad.
Hov. Hästdjurens h. motsvarar nedersta
tåleden hos andra djur och utgöres av h o
v-b e n och strålben med tillhörande
ledgång, senor, blodkärl och nerver, trampdynan
och hovläderhuden eller kötthoven samt
den till horn förändrade överhuden,
hornhoven. Hovens främre del kallas tån, den
undre ytan sulan, den övre randen k r
o-n a n och den bakre delen trakterna med
de 2 rundade bauarna. Hovbenet har en
undre, halvmånformig sulyta och slutar bakåt
i hovbensgrenarna, som fortsättas av de
skiv-lika traktb rösken. Strålbenet är
ett litet på tvären av hoven, mellan
hovbensgrenarna liggande ben, som med sin övre yta
ingår i hovbenets ledskål. Under strålbenet
och den där framlöpande böjsenan samt
mellan hovbensgrenarna och traktbrosken ligger
Hästens fot.
A. Skenben. B. Kotled. C. Kota. D. Krona.
E. Hovvägg. F, F. Bållar.
strål putan eller elastiska putan,
en elastisk senvävnad motsvarande
trampdynan under en del andra djurs tår. Dessa inre
delar omgivas av en fortsättning av kroppens
läderhud, vilken genom sin rikedom på
blodkärl givit anledning till beteckningen kötthov;
från denna utväxer hornhoven.
Hornhoven består av hornvägg,
hornsula och hornstråle. Hornväggen är en
böj d hornskiva, vars övre kant, kronan*
eller kronranden, bakåt övergår i h o r
n-ballarna och vars nedre kant,
bärran-d e n, bakåt viker sig om och bildar
hörnstöden; omvikningsstället kallas
traktvinkel. Hornväggen består av ett yttre
glasyrlager, därinnanför det egentliga
Hästfotens ben.
A. Skenben. B. Kotben. C. Glidben. D.
Kronbenet. E. Hovbenet, a Kotled, b kronled,
c hovled.
30—213320. Lantmannens uppslagsbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
