Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kors - Korsförlamning, Korslamhet - Korslänk - Korsning - Korstavla - Korsvirke - Korsört - Korthornad - Korthornsboskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
655
svenska rasen och är vanligen för litet både i
längd och bredd.
Takformigt säges korset vara, då dess
mittparti till följd av höga tornutskott på
korsbenet och de första svanskotorna är högre
och sidoytorna sluttande utåt; förekommer
oftast hos grövre halvblodshästar
(hannoveranare) och är en särdeles stark korsform.
Svinkors är kort, smalt, stupande och spetsigt,
sålunda i alla avseenden ofördelaktigt.
Åsnekors är kort men tämligen brett, stupande
och kantigt och kan vara starkt men ej vackert.
Kluvet benämnes korset, då muskulaturen
är särdeles fyllig, så att det har en fåra i
mitten, ss. oftast är fallet hos hästar av tyngre
raser. Skevt är ett k., vars båda hälfter
äro olika, antingen på grund av atrofi av
musklerna på ena sidan till följd av långvarig halta,
t. ex. spatt, eller beroende på skevhet i bäckenet,
vanligen medfödd genom felaktigt läge under
fostertiden. På korsets form inverkar även
svansfästet. Hos hästar säges svansen
vara högt ansatt, då avståndet från svansroten
till bärbensknölen är stort, i motsatt fall lågt
ansatt. Hos nötkreatur menas med högt
svansfäste, att höjden vid svansroten är större än
på korsets högsta punkt. Intryckt kallas
svansfästet, då svansen vid roten ligger ner
mellan bärbensknölarna. E. N—m.
2. Se Kolning, klipp.
Korsförlamning, Korslamhet. Se
Blod-stallning.
Korslänk. Se Koppling.
Korsning användes i olika bemärkelse.
a) Korsning i samma betydelse
som korsbefruktning. I vidsträckt
bemärkelse betecknar korsning i detta fall helt
enkelt motsatsen till självbefruktning, alltså
varje befruktning mellan två
skilda individer, oberoende av dessas
ärftliga beskaffenhet. Inom den moderna
ärftlighetsforskningen användes begreppet
korsning för varje förening mellan två
könsceller med olika ärftliga
anlag, detta vare sig de båda könscellerna
härstamma från samma individ, såsom
inträffar vid självbefruktning hos en inkonstant
växtindivid (en heterozygot), eller från två
skilda individer, såsom fallet alltid är hos
samtliga högre djur såväl som i lägre eller högre
grad även hos självbefruktande växter.
Avkomman i första generationen efter en
korsning i denna mening är alltid inkonstant
(heterozygot). Hos djuren, i varje fall hos alla
högre och sålunda hos samtliga husdjur, kan
varje parning sägas vara liktydig med en
korsning i den sista här ovan omnämnda
bemärkelsen, i det att även inom en som renast ansedd
ras det måste anses som praktiskt omöjligt
att finna ett han- och ett hondjur, som i allo
äro utrustade med precis samma ärftliga anlag
(samma arvenheter) och tillika var för sig
fullkomligt konstanta (homozygota). Vanligen
betecknas dock med korsning inom djuraveln
sammanparning av djur av olika raser eller
av ett renrasigt djur med ett annat av blandad
härkomst, (se Avel). Mellan de inom djuraveln
använda begreppen renavel och korsningsavel
är därför också skillnaden i själva Verket icke
absolut utan endast relativ.
Att korsa t. ex. två sädessorter är, i
överensstämmelse med vad ovan anförts,
liktydigt med att utföra korsbefruktning dem
emellan (jfr Avel, Befruktning, Förädling och
Ärftlighet):
b) Korsning användes även dels som
benämning på den blomma, det ax o. s. v., som
blivit korsbefruktad, dels ock som beteckning
för avkomman i ena eller andra generationen
efter en korsning i betydelsen a) här ovan.
Om t. ex. Svalövs Pansarvete kan man sålunda
säga såväl att den härstammar ur
som att den ä r en korsning mellan Kottevete
och Grenadiervete. (Jfr Avel, Befruktning,
Förädling). H. T—n.
Korstavla. Se Fältmätning.
Korsvirke. Se Vägg.
Korsört, Senecio vulgaris L., en intill 1/s
fot hög, i-årig, korgblomstrig ört (fam.
Com-positcè) med gula blommor utan strålblommor,
utgör ett ytterligt allmänt ogräs i
trädgårdsland. Sprider sig genom de fjunbesatta
frukterna och motverkas sålunda genom
bortrensning före blomningen. Bortrensad, sedan
blomningen börjat, bör den genast bortföras
och komposteras, ty frukter bildas och mogna
snart hos det på landet kvarliggande ogräset.
Korthornad. Se Nötboskap.
Korthornsboskap, engelsk nötkreatursras,
som under senare delen av 1700-talet
grundlades av två bröder Robert och Charles Colling
genom förädling av lantrasdjur i grevskapen
Durham och Yorkshire i n.ö. England, varför
ock den förädlade rasen tidigare plägat kallas
med dessa namn eller Teeswater-ras efter floden
Tee, som skiljer de nämnda områdena.
Boskapen i dessa landsdelar hade redan förut gott
anseende, men huvudsakligen som mjölkboskap,
vilket man tillskrivit införda holländska djur.
De voro rödbruna, storvuxna med grov,
kantig kroppsform, med ringa djup framtill samt
ansågos vara tungfödda och svåra att hålla i
hull. Genom användning av utvalda tjurar
av samma ras men även av den som gödboskap
framstående skotska Gallowayrasen och
därefter följande långt driven inavel, lyckades det
bröderna Colling att giva sina stammar
karaktären av utpräglad gödboskap: fin benbyggnad,
stort djup och bredd, snabb vuxenhet och starka
anlag för fettansättning. Särskilt anses en
tjur Hubback, som hade dessa egenskaper i
hög grad utvecklade, hava lämnat dem i arv
åt sin avkomma. Från de Collingska hjordarna
spreds den förbättrade korthornsrasen, och
dess utveckling i samma riktning fortsattes av
ett stort antal djuruppfödare. Bland dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
