Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kycklinguppfödning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
686
saken lämpligast så, att de med mödrärnas
namn märkta äggen ruvas i maskin, till dess
endast några få dagar återstå, varefter äggen
läggas under hönor, så att varje höna endast
får ägg, fallna efter samma avelshona.
Omedelbart efter kläckningen märkas kycklingarna,
varefter kycklingflockarna kunna förenas eller
släppas samman i en artificiell moder.
Fördelarna med artificiell moder är, att det är lättare
att undvika ohyra på ungdjuren, samt att det
är bekvämare att fodra en större flock
kycklingar i samma inhägnad mot ett flertal
kycklinghönor.
F o d r i n g. Fodret kan under de första
dagarna lämpligen utgöras av hackade
hårdkokta ägg (vartill de frånskilda, ej befruktade
äggen lämpligen användas) samt
vetebrödsmulor eller plattade havregryn, vilka båda
slag-fuktas i söt mjölk. Efter ett par dagar
övergår man till vanligt foder. Detta utgöres
enklast av s. k. kycklingtorrfoder, vilket föres
i handeln av ett par olika firmor. Detta finns
i 3 grovlekar, av vilka det finkornigaste är
avsett för de första veckorna, n:o 2 avsett att
därefter användas till omkring tre månaders
ålder, varefter, om man så vill, under
ytterligare några veckor det grövre fodret, n:o 3,
kan användas. Under uppväxten behöva
kycklingarna icke annat än detta samt tillräckligt
med skuret grönt, friskt vatten och något kokt
potatis. Vill man icke använda
kycklingtorrfoder, får man giva kycklingarna dels
mjukfoder, dels torrfoder. Det senare bör till en
början bestå av torra korngryn. I den mån
djuren växa ut, utbytas dessa mot vete, som
sedermera till en del ersättes av havre.
Mjukfodret göres av vetekli, havremjöl, kokt potatis
och finklippt grönt, vilket försättes med hett
vatten till en mjuk deg. Viktigt är, att djuren
icke få mera, än vad de äta upp på en liten
stund, så att fodret icke surnar i hoarna.
Kycklingar fodras till en början 5—6 gånger
om dagen. Då de hunnit över de första
veckorna, kan man minska antalet fodertider till
fyra. Då djuren nått 4 månaders ålder,
utfodras de i huvudsak lika med de äldre djuren,
ehuru de aldrig få släppas tillsammans med
dessa, enär de då bliva undanträngda av dem
och sättas tillbaka i sin utveckling. Vid fyra
månaders ålder böra de helst inflyttas i det
hus, de under vintern skola bo i. Flyttas de
först sedan deras varpning börjat, uppstår alltid
avbrott i denna, ofta på rätt lång tid.
Renlighet. Synnerligen viktigt är, att
under kycklingarnas uppväxt hålles så rent
som möjligt i deras hus och gårdar. Frisk,
ren, fin sand eller torvströ är det lämpligaste
golvströet i deras hus, och genom dagliga
flyttningar av hus och gård under första tiden sörjes
för att djuren alltid ha frisk mark till sitt
förfogande. Hönan inpudras en och annan gång
med insektspulver för att befria kycklingarna
från ohyra. Deras hus bör alltid, även under
natten, vara tillräckligt försett med luft, enär
rätt mycket värme alstras av djuren. De böra
dessutom utsläppas i god tid på morgnarna.
Viktigt är också, att vattenhoarna hållas väl
rena samt att djuren ha tillgång till
skarpkantigt grus, fina snäckskal och dylikt.
Tuppar och hönor böra efter de första månaderna
skiljas åt.
Slakt. Där man uppföder kycklingar för
slakt, är den bästa slaktåldern, om kycklingarna
äro tidigt födda, sex ä sju veckor, då de ofta
betalas med pris lika högt, som om man låter
djuren gå till tre a fyra månaders ålder. I
regel är det nog också klokast att undan för
undan plocka undan tuppkycklingarna. Har
man djur av särskilt god stam, är det ju klokt
att spara några av de vackraste
tuppkycklingarna, men i övrigt så snart som möjligt
göra sig av med dessa. Höns bliva i regel
alldeles för dyra i uppfödning, beroende därpå,
att man låter ungtupparna leva allt för länge.
Att uppföda ungtuppar för slakt till
försäljning vid fyra till sex månaders ålder betalar
sig icke. Det är i så fall vida mera ekonomi
med att uppföda kalkoner eller gäss.
A. Stahre.
Kylande medel. Härmed menas medel,
som lokalt nedsätta kroppens temperatur
eller åtminstone framkalla en känsla av kyla,
i främsta rummet kalla bad, kalla omslag av
is, snö eller vatten enbart eller blandat med
ättika, blysocker o. dyl. De användas ofta i
början ay ett lidande för att dämpa häftig
inflammation och minska smärtan. Ibland, ss.
vid inflammation i ytterörat, kan det vara bra
att framkalla en kylande känsla. Sådan
verkan erhålles av fettarter med förmåga att
upptaga stora mängder vatten, främst eucerin,
vanolin och lanolin. Verkan förstärkes genom
tillsats av mentol, pepparmyntolja eller
kamfer. Starkt flyktiga ämnen, ss. eter och
kloroform, orsaka även temperaturnedsättning.
P. E.
Kylmaskiner, hava fått stor användning i
mejerier och andra lokaler, där mindre hållbara
varor skola förvaras vid låg värmegrad.
Kölden alstras genom att låta ett ämne, vilket
såsom kolsyra och ammoniak har stor
avdunst-nings- och värmebindningsförmåga, växelvis
förgasas och förtätas. Vid förgasningen bindes
värme, som tages från omgivningen. Vid
förtätningen återföres gasen till vätskeform under
avgivande av värme, som upptages av tillfört
kallt vatten och med detta avledes. Gasen
sammanpressas i en kompressor, bestående av en
cylinder med kolv, och ledes till en kondensor,
där den avkyles och övergår till vätska.
Kondensorn utgöres av över varandra spiralformigt
lagda rörslangar, över vilka det kalla vattnet
ledes. Från tryckledningan övergår det
flytande kylmediet genom en regleringsventil
till sugledningen, där ett betydligt lägre tryck
råder, och vätskan förgasas under bindning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
