Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mosand ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Soo
mosaiksjuka från tobak till tomat och från
tomat till potatis samt i omvän driktning, men
ej från tobak till potatis eller
tvärtom.––Symtomen visa sig som små blekgröna eller
gulaktiga fläckar å bladen i mosaikartad växling
med fläckar av normal färg. I svårare fall bli
bladen små och abnormt formade. Hos
potatisen kunna plantorna antaga ett krusigt, om
kruskål erinrande utseende; denna typ av
mosaiksjuka tillhör sålunda den grupp av
sjukdomar, som betecknats med namnet krussjuka
(se d. o.).
M. är smittsam, men man har icke lyckats
påvisa någon organism, som framkallar
densamma. Man har därför måst antaga
förekomsten av ett ultramikroskopiskt smittämne.
Smittoöverföringen kan äga rum på olika sätt,
t. ex. genom sugande och stickande insekter.
Hos tobaksplantan kan smittan intränga
genom de fina håren på bladen, om de vid
beröring blivit knäckta, vilket lätt kan ske vid
plantornas skötsel. Mindre vana arbetare och
sådana med nedsatt synförmåga bruka därför
tjäna som spridare av mosaiksjukan i
tobaksplantagerna. Hos potatisen går
smittoöver-föringen icke så lätt. Tobakens m. förekommer
i så gott som alla tobaksodlande länder.
Ävenså torde m. på betor, särskilt foderbetor, vara
mycket spridd. Potatisens m. är mest
uppmärksammad i Förenta staterna och
Nederländerna, men i övrigt är dess utbredning ej
fullt känd. Den förekommer även i vårt land.
Th. Lfs.
Mosand. Se Mo.
Mossa. Mossorna hava trots sin
obetydlighet och sin ringa ekonomiska brukbarhet stor
betydelse i naturens hushållning. Mosstäcket,
som bekläder klippor och stenar samt marken
i skogarna, i synnerhet barrskogarna, bidrager
mäktigt att utjämna fuktighetsförhållandena.
De upptaga och kvarhålla nederbörds- och
smältvatten, som eljes vid starka regn och
vid snösmältningen på våren skulle vålla
förödande flöden. Den fuktiga mossan
utjämnar också avdunstningen från marken och
luftens fuktighetsgrad, varvid mosstäcket även
skyddar den underliggande marken från stark
uttorkning. Därjämte bidrager mosstäcket i
skogen till bildande av mylla, och ett rikt
mosstäcke är därför vanligen tecken till hög
produktionsförmåga hos skogsmarken. Å andra
sidan visar sig dess betydelse för skogen tydligt
genom att dess bortförande t. ex. till strö eller
förstöring genom skogseld utmagrar
skogsmarken, så att tillväxten minskas, och medför
borttorkande av grundrotade träd.
Vissa fuktighetsälskande mossor medföra
däremot skada, därigenom att de samla och
kvarhålla vatten i så stor mängd, att marken blir
försumpad, varigenom livsvillkoren för
skogsträd, gräs och andra nyttiga växter försämras,
i det att luftens inträngande i jorden och
förvittringen hindras samt en sur torv och mylla
bildas. En dylik verkan hava b j
örnmossor, Polytrichum, och brunmossor,
Am-blystagium, men framför allt röd- eller v i
t-mossor, Sphagnum, vilka senare bilda en
tät mossbädd på fuktiga ställen och genom sin
egendomliga byggnad hava så stor förmåga att
uppsuga och kvarhålla fuktigheten, att de
kunna växa ut från den sanka marken och
täcka kringliggande mark med den våta
mosspälsen och således utbreda försumpning. (Se
d. o.) Vitmossorna bilda huvudmassan av
växtligheten i sankmarker med kalkfattigt vatten
och giva således jämte andra växtarter upphov
till de bildningar, som därav kallas mossar (se
Mosse). Till skillnad från flertalet övriga mossor
äro vitmossorna dåliga jordbildare, i det att de
multna mycket långsamt, varför de kunna
bilda djupa lager av omultnad torv. Till följd
av sin ringa förmultningsgrad och därav
beroende voluminösa beskaffenhet är denna torv
även ett dåligt material för bränntorvberedning,
men däremot genom sin stora förmåga att
uppsupa fuktighet och motverka
ammoniak-jäsning det yppersta material till strö i
kreaturs-ställarna. (Se Torvströ.)
I gräsmark är uppkomsten av m. ett tecken
till att ytjorden är utsugen, varigenom den
högre växtligheten försvagas och uttunnas,
men mossan skadar ytterligare gräsväxten
genom luftens utestängande och borttagande
av näring. Mossan bör därför avlägsnas, vilket
kan ske genom skarp harvning samt genom
gödsling och kalkning, men än hastigare och
fullständigare genom spridning av järnvitriol
i pulverform eller i 10 % vattenlösning.
Järn-vitriolen dödar hastigt mossan, som svartnar
och torkar, varefter gräset får en livligare
grönska.
Mosse, i Norrland och på Gottland myra,
myr, beteckna marker, i vilka
sankmarks-växter bildat avlagringar av torv (se d. o.).
Dessa bildningar hava vanligen bildats
antingen genom igenväxning av sjöar, s j
ö-myrar, vanliga i södra och mellersta Sverige,
mindre i Norrland, eller genom försumpning
av fast mark. Efter växtlighetens och därav
bildad torvs art skiljer man mellan:
a. Kärr, lågmossar, torvmarker, vars
torv bildas av gräs, halvgräs m. fl. högre
växter, fräken och brunmossor; växttäcket bildar
en plan eller mot bildningens inre svagt lutande
yta, varav beteckningen lågmosse. Då
kärrets torvbildande växter i allmänhet äro
lätt multnande, är kärrtorven under det
levande växttäcket mörk och till större delen
tämligen multnad och därför såväl lättodlad
som ett gott material för bränntor vberedning.
Kärrtorven är ofta, men långt ifrån alltid,
kalkrik och icke starkt surt reagerande.
b. Egentliga mossar,
högmossar, bildas av övervägande vitmossor
(Sphagnum), vilka multna mycket långsamt, varför
även djupare lager av vitmosstorv kunna vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
