Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omplantering ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
877
fälliga ändringar, se Domänstyrelsens
kungörelser). Enligt jaktstadgan får bulvan
för^orr-skytte ej utan lov uppsättas närmare annans
jaktområde än 200 m. T. H—1.
Ortoklas. Se Fältspat.
Ortsten. Hårda skikt av genom järnockra
och mullämnen sammankittad sand. Se Al 2.,
Förmultning.
Oryza. Se Ris.
Oscinella, Oscinis. Se Fritfluga.
Oskift mark. Enligt 10 kap.
byggningabalken äga jordägare i by att i byns oskifta
skog och mark taga torv och skogsprodukter,
som till hus och jord i samma by tarvas, men ej
föra det från jorden eller sälja eller upplåta
åt annan. Då skifte skall ske och förordnande
för lantmätare utfärdas, skall i förordnandet
förbud göras för delägare att efter verkställd
gradering å ägor, som skola skiftas, bränna
jorden eller bortföra matjorden likasom ock att
nyttja skog till avsalu eller svedjande eller
torvmosse annat än till husbehov, innan skiftet
avslutats och lotterna tillträtts.
O smerus. Se Nors.
Ost. Vid ostberedning eller ystning kan
ostämnet bringas att koagulera eller skära sig
genom löpeextrakt eller syra, varför man skiljer
mellan 1 ö p e o s t och surmj ölksost.
Den utfällda ostmassan utgöres i förra fallet av
parakaseinkalk, i det senare av kasein
(se Äggviteartade ämnen). I båda fallen
innesluter ostmassan även största delen av mjölkens
olösta delar, bland dem i främsta rummet
fettet. Då huvudsakligen löpeost beredes i
Sverige, avhandlas endast denna i detta
sammanhang (jfr Surmj ölksost, Mesost).
Osts sammansättning växlar
mycket efter beredningssättet och mjölkens
fetthalt. I stort sett utgöres hård o., beredd av
mjölk med omkring 3 % fetthalt, av x/3 vatten,
1/3 fett och 1/3 andra ämnen, huvudsakligen
äggviteämnen, som utgöra ungefär 1/i av ostens
massa. Mjuka ostsorter framställas med högre
vattenhalt. Med mjölkens fetthalt ändras
även ostens.
Yst mjölkens beskaffenhet
inverkar i hög grad på osten. Mjölken skall
först och främst vara frisk, men dessutom bero
ostens beskaffenhet och mognadens förlopp
ytterst av de bakterier, som inkommit i
mjölkeri, och dessas art åter av utfodringen. Någon
fullt tillförlitlig och praktiskt användbar
metod att kontrollera arten av bakterier i mjölken
finnes ej, men av erfarenhet känner man, hur
olika fodermedel inverka på mjölken och på
ostmognaden, och man kan sålunda på grund
av de fodermedel, som användas, bedöma
mjölkens användbarhet för framställning av
den ena eller andra ostsorten. Sålunda lämnar
mjölken vid utfodring av jästa (ex. pressfoder)
eller skämda fodermedel en våldsamt jäsande,
svampigt storpipig, sötbesk ost. Stark
utfodring med baljväxter, såsom grönfoder av vicker,
ärter eller färsk klöver, förorsaka även våldsam
jäsning hos osten, som blir svampig men
små-pipig. Spätt grönfoder, såsom bete på
försommaren eller återväxten på vallarna på
eftersommaren, gör, att osten blir mycket mjuk, hastigt
mognar och får benägenhet att flyta ut. Den
jämnaste men också långsammast mognande
osten erhålles under vinterfodring med torra,
friska, välbärgade fodermedel och friska
rotfrukter.
Man kan emellertid,, även då för ostens
beskaffenhet mindre lämpligt foder användes,
bereda en fullt normal, ja, t. o. m. en mycket
lyckad o., om man blott känner arten av de
använda fodermedlen och härefter lämpar
valet av ostsort och beredningssätt. Alla ost-
Sönderjäst ost.
fel, som bestå i för stark jäsning och som
vanligen äro de mest förlustbringande, härleda
sig i allmänhet av bakterier från fodret och
kunna förebyggas genom att pastörisera
mjölken och genom att strax före löpläggningen till
mjölken sätta salpeter, högst 70 g. per
100 1. mjölk. Är ystmjölken en blandning från
flere besättningar, där man ej kan kontrollera
utfodringen eller där i någon av besättningarna
mindre lämpliga fodermedel användas, bjuder
försiktigheten att alltid tillsätta salpeter. Av
mjölk, som icke längre är frisk utan m. 1. m.
syrlig eller eljes förändrad, erhålles nästan alltid
felaktig, vanligen sur o., om icke särskilda
försiktighetsmått vidtagits. Friskhetsgraden
hos mjölken kan kontrolleras med hjälp av
reduktasprovet (se Mjölkprovning).
Till ystmjölk, som vid detta avfärgas inom 1/2
timme, användes 60—70 g. salpeter per 100 1.
mjölk, men ringa eller ingen renkultur, det
senare om även surhetsgraden hos mjölken är
mycket hög. Ännu bättre är att pastörisera
dylik mjölk till 65, högst 700 C. Håller mjölken
mer än 24 surhetsgrader (Thörner-grader, se
Mjölkprovning), bör överskottet av syra
omedelbart före pastöriseringen neutraliseras med
natronlut (eller soda, ej med kalk eller
magnesia, vilka lätt föranleda mjölkens koagulering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
