Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potatissnitsel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
907
saltlager, men även ur »dranken» efter
vit-betsockermelass, vars socker tillgodogjorts
vid brännvinsbränning. Detta salt är jämte
kaustik kalk den verksamma beståndsdelen
i av aska beredd byklut. Dess verkan vid
bykning beror därpå, att det upplöser
(för-såpar) i smutskläder förefintligt fett, som
binder smutsen.
Poulard, kastrerad hane av tamhöns. Se
Kas trering.
Pound (avoirdupois), engelsk (amerikansk)
vikt = 0,454 kg. Se Mått.
Pracka. Se Skrake.
Premielån. Se Jordbrukspremiering.
Premiering. Se Får-, Häst-, Jordbruks-,
Nötboskaps-, Svinpremiering.
Pressfoder. Sedan länge tillbaka har
brukats att sammanpacka saftiga fodermedel,
ss. rotfrukts- och kålblad, majs m.m., i gravar
eller i uti jorden nedsänkta behållare (silos) för
att genom inträdande jäsning erhålla ett länge
hållbart foder. Från 1870-talet började
denna foderberedning att i stor utsträckning
användas i Frankrike, England och Förenta
Staterna, och särskilt i sistnämnda lands östra och
•Centrala stater har den fått en så allmän
användning, att en eller flera foderbehållare där
anses som ett oumbärligt tillbehör till varje
lantgård. I Sverige, där nedläggning av blast
i jordgravar redan tidigare förekommit, vann
den moderna p.-beredningen någon spridning
från mitten av 1880-talet men har först på
senaste tid, sedan stegrade arbetslöner
fördyrat odlingen av rotfrukter, som p. ersätter
i utfodringen, ådragit sig mer beaktande av
lantmännen, varvid förbättrade metoder för
fodrets beredning kommit till användning.
Vanligen användes beteckningen
pressfoder eller ensilage endast om
sammanpressat, genom jäsning bevarat, saftigt
stråfoder, under det att sådana i gravar och
behållare hoplagda och jästa saftiga fodermedel
som blast, rotfrukter m. m. betecknas som
surfoder.
Jäsningens förlopp. I friskt
tillstånd hoplagt grönfoder tager snart hetta,
beroende dels på det värme, som utvecklas
vid de ännu levande växtcellernas andning,
dels framför allt på inträdande jäsningar.
Dessas art och omfattning bero i främsta
rummet på lufttillträdet, den alstrade
värmegraden samt det hoplagda fodrets kemiska
sammansättning och beskaffenhet. Om luften
har fritt tillträde och värmegraden ej blir hög,
såsom förhållandet är i ytlagret av en fritt
liggande fodermassa, inträder mögling, och
sönderdelningen får karaktären av
förmultning eller förruttnelse, varav fodret hastigt
förstöres. Om åter luften är avstängd, ss.
i det inre av en hoplagd fodermassa, uppstå
egentliga jäsningar av olika slag, vilka ändras,
allt efter som värmegraden stegras. Vid en
låg värmegrad blir det övervägande ättik-
syrejäsning, mellan 30 och 400
mjölksyrejäsning, under det att vid än högre värme
smörsyrejäsningen och andra jäsningar taga
överhand och vid en värmegrad över 60° de
organiska ämnena bliva hårdsmälta, mörka och
slutligen kolnade.
Vid dessa jäsningar förändras fodrets
innehåll av näringsämnen, så att de smältbara
kolhydraten övergå huvudsakligen till kolsyra
och de för de nämnda jäsningarna utmärkande
organiska syrorna samt äggviteämnena till
enklare aminoföreningar, i första hand
peptoner och aminosyror. Ju högre värmegraden
stiger, desto mer omfattande bliva dessa
sön-derdelningar och därmed följande förluster i
fodrets näringsvärde. Då dessa jäsningar till
större delen äro aeroba, avtaga de i häftighet,
i den mån tillgången på luft minskas. Redan
genom andningen i det friskt hoplagda fodrets
celler, varvid den instängda luftens syre
förbrukas, minskas jäsningen, men särskilt
genom sammanpressning, varigenom luft
utdrives ur fodermassan, kan man inskränka
jäsningen och begränsa värmestegringen.
Härvid inverka även fodrets mjukhet och
fuktighetsgrad. Vekt foder sammanpackas tätare
än hårt och strävt foder, och om fodret
därtill är så saftigt eller vått, att saft utpressas
och fyller alla mellanrum i fodermassan, så
ätt luften fullständigt utestänges, blir jäsningen
och temperaturstegringen långsam, men
därmed uppstår även fara för anaeroba jäsningar,
som giva illaluktande och för djuren
osmakliga sönderdelningsprodukter. Detta kan i
synnerhet bliva fallet vid hopläggning av
saftigt och mycket äggviterikt foder, ss.
grönfoder av ärter eller vicker. — Om fodrets
celler redan vid hopläggningen äro döda,
uppstå i allmänhet mögling och förruttnelse i
stället för de nämnda önskvärda jäsningarna.
F o d e r m a t e r i a 1 e t s art och
tillstånd vid hopläggningen.
Fodret bör sålunda vid hopläggningen vara
friskt eller blött något vissnat, men ej torkat,
så att cellerna dött, i vilket fall det lätt möglar
och förstöres. Om det är ungt, vekt och
saftigt, så att det låter packa sig tätt, bör det
sammanpressas mindre hårt, så att saft ej
utpressas, men vid inläggning av mer utvuxet,
torrare och hårdare foder bör
sammanpackningen vara hårdare för att utdriva luften
så mycket som önskvärt. Lämpligast till
inläggning är kolhydratrikt foder, ss. gräs
och blandning av sådant med 30—50 %
äggviterikt foder, ss. vicker eller ärter blandade
ined stråsäd. I packat tillstånd bibehåller
sig p. väl, men så fort det utsättes för den fria
luftens tillträde, börjar det hastigt förstöras.
Beredningens utförande.
Fodret hoplägges och sammanlägges friskt och
levande och sammanpressas vanligen genast,
varefter den inträdande jäsningens förlopp i
viss mån kan regleras genom pressningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
