Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ull - Ull-lus. Se Sköldlöss - Ullätning - Ulmin. Se Mull - Ulmus. Se Alm - Ultuna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1136
som giver ett tyg med lugg, ss. kläde eller filt.
Längre ull, minst 10 cm., behandlas bäst genom
kamning för tillverkning av lätta, glatta s. k.
kamgarnsvävnader. Den förra kallas därför
k a r d u 11, den senare k a m u 11. — Ullens
finhet beror av de enskilda hårens tjocklek,
vilken växlar mellan 0.015 och 0.04 mm.
Därpå beror längden av den tråd, som kan
spinnas av en viss mängd ull, och dennas och tygets
finhet. Ju finare ullen är, desto krusigare
är den i regel, ehuru undantag för vissa raser,
stammar (ex. Mauchamp-fåren av Merinorasen)
eller enskilda djur förekomma. Den finaste
och krusigaste ullen finnes hos Merinofår,
särskilt av elektoraltypen, grövre är de långulliga
•engelska rasernas och marskfårens ull och
grövst täckhåren hos islands- och andra
lant-rasfår. På grund av finheten och krusigheten
har en särdeles förr bruklig indelning och
benämning av ull-kvaliteter grundats:
Kvalitet
Ullhårens
diam. i
Viooo mm.
Antal b agar 1 på 25 mm.
| Super-superclekta . .
Superclekta ....
1 Elekta......
i Sekunda .....
-~i6.5
17.75—i9-o 22.45—25.4
2?-4 —31.75
31-75—37.0
över 36.0
över 30 28—30 24—28 20—24 17—20 14—16 1 under 13 j
Ullens mjukhet, vilken framträder i
tygets mjukhet, beror huvudsakligen på dess
finhet, men förändras oberoende därav av
djurens näringstillstånd, i det att riklig näring
medför mjukhet, svält likasom sjukdom en
hård beskaffenhet. Likaså giver riklig
avsöndring av ullfett ullen en lenare beskaffenhet,
under det att den av väta och efterföljande
torkning blir mer hård. Med mjukheten följer
ock i regel styrka eller hållfasthet mot avslitning.
Särdeles gör sjukdom och svält ullen spröd.
Elasticiteten beror huvudsakligen av
krusigheten och likaså glansen, i det att
finkrusig ull är matt och den obetydligt krusiga
har starkare glans. Framför allt är viktigt, att
ullen är ensartad och jämn. Olikheter i de
enskilda hårens grovlek och krusighet likasom
inblandning av raka hår med krusiga eller hår
av olika längd och finlek, vilket förekommer
i synnerhet hos djur av blandad ras, nedsätta
ullens värde.
Staplarnas form har även stort
inflytande på fällens utseende och ullens
egenskaper. Ju tätare fällen är och ju mer lika i
växt och finlek håren äro, desto mindre
framträdande och skilda äro staplarna, och fällen
visar en jämn yta. Det kan även förekomma,
att håren ej bilda särskilda strängar utan ullen
är kräppartad. Då ytan är ojämn, så att
vissa strängar framskjuta högre än de övriga,
säges fällen hava öppna staplar. Dessas spetsar
bliva då också mer utsatta för smuts och skadlig
inverkan av regn. Ullen på olika
delar av kroppen är av skiljaktig
beskaffenhet. Den är rikast och finast på de stora
kroppsytorna, ryggen och sidorna, men grövre,
där olika hårströmmar mötas, och tunnare och
kortare under buken, på låren och halskammen.
Klippningen bör därför ske så, att dessa olika
kvaliteter ej hopblandas.
Förorening med hösmål, damm, gödsel
m. m. nedsätter ullens värde. Taket mot
skullen bör därför vara tätt och ströbädden av
riklig och ren halm.
Ullens tvättning brukade förr ske
genom badning av djuren före klippningen, men
så tidigt, att ullen före denna hann att återfå
den mjukhet, som alltid går förlorad vid
tvättningen. I vårt land brukas mest, att fåren
klippas otvättade och ullen tvättas vid fabrikerna,
vilket giver jämnare ull samtidigt med att
ullfettet tillvaratages. Se Får klippning och
Fårskötsel: Tvättning.
Ullens avsättning är oftast trög,
huvudsakligen därför, att den svenska ullen
utbjudes i små och olikartade partier, vilka ej
kunna tävla med den i stora jämna partier
tillgängliga utländska ullen. Dessutom står
fåra vein jämförelsevis lågt i Sverige och kan
i allmänhet ej lämna vare sig fin kardull eller
lång kamull av bästa kvalitet. För en
tillfredsställande avsättning är av stor vikt, att u.
föres i handeln i stora ensartade partier. För
att ordna insamling, sortering och avsättning
av svensk ull bildades år 1919 aktiebolaget
Svensk ull.
Ullens sammansättning. Ull
består av hornämne och innehåller omkring 16 %
kväve. Den är mycket motståndskraftig mot
sönderdelning genom mikroorganismers
inverkan, varför ullavfall har ringa värde som
material för gödselberedning.
Ull-lus. Se Sköldlöss.
Ullätning är en sjuklighet hos får, som
liksom sleksot hos nötkreatur angiver brist i
fodret på något för djuret behövligt
näringsämne. U. kan förekomma både hos lamm och
äldre får och visar sig hos lammen redan under
digivningstiden genom att de gnaga ullen av
mödrarna. Det förefaller, som om det sjukliga
begäret, likasom krubbitning hos hästar och
ägg-ätning hos höns stundom sprides genom
efter-härmning och bliver en ovana. Får, som visa
denna benägenhet, böra därför skiljas från
hjorden, och tillika bör man giva djuren närande
och omväxlande utfodring samt tillgång på
salt och bittra, aromatiska ämnen (se Sleke).
Ulmin. Se Mull.
Ulmus. Se Alm.
Ultuna, kronogods, 12 8/8 mtl, 6 km. söder
om Uppsala, i Trefaldighets (Bondkyrka) och
Danmarks s:nar av Uppsala län, består av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
