Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sidor om jorden. Det förra inträffar vid ny, det senare vid fullmåne.
Vid dessa tillfällen uppkommer s. k. springflod.
I verkligheten öfverensstämmer tidvattnets naturföreteelse på långt
när icke med det förlopp vi här skildrat. Springfloden kommer ej vid
sjelfva tiden-för ny och fullmåne, utan först omkring 1 1/2 dygn senare.
Ej heller inträffar högsta vattenståndet vid månens gång genom
meridianen, utan än något förut och än något efteråt. (Detta beror dock
egentligen derpå att solen inverkar på det af månen bestämda
tidvattenståndet.) Den största höjdskilnaden mellan ett högvatten och
påföljande lågvatten, som enligt beräkning borde uppgå till vid pass 3/4
meter, visar sig i verkligheten ofta vara många gånger större. Så t. ex.
finnas ställen på franska och engelska kusterna, i Bristolkanalen, i
viken vid Liverpool, å Normandiet o. s. v., der tidvattenskilnaden
kan uppgå till 15 meter och deröfver. I en hafsvik, Fundy bay, på
Nordamerikas östra kust hoptränges flodvattnet mellan de båda
halföarne, Nya Brunswick och Nya Skottland, till den grad. att
skilnaden mellan hög- och lågvatten, som i vikens mynning är blott
2,7 meter, mot vikens innersta vinkel småningom växer till mer än
21 meter. Vidsträckta ytor, som hvarken kunna anses som land eller
haf, förvandlas då af floden till djupa vikar, medan skepp, som der
förut lågo omkullvräkta, resa sig upp och fara bort med fulla segel.
Städer, som vid flodtiden ligga i hafvets omedelbara närhet, flyttas vid
ebbtiden långt in i det inre landet. En resande berättar, huru han
en eftermiddag år 1864 i Windsor vid Fundy bay satt vid
middagsbordet utanför ett hotel och betraktade en lastad ångare, som just
lade till vid kajen. Om aftonen gjorde han på samma ställe en
spatsertur och såg då fartyget ligga på en klippa invid en tom afgrund
på 20 meters djup. Vidt och bredt syntes gula slamfylda
landsträckor, öfver hvilka Avonfloden långsamt smög sig fram, så svag och
vattenfattig, att månen knapt fick rum att spegla sig i honom.
Tidvattnets oregelbundenheter förorsakas till stor del deraf att
hafvets yta icke utbreder sig öfver hela jordklotet, utan afbrytes af
fastland, af hvilkas kustlinier vattnet hämmas och uppdämmes i sin
fortplantningsrörelse. Men de bero äfven på vattenmassornas tröghet
och friktion mot botten, hvarigenom vattnet först efter någon tid
hinner intaga den gestalt, som solens och månens dragning i hvarje
ögonblick bestämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
