Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
i huset kom genast till mig, hvilken (såsom gammal
landsman) omfattade mig med mycken vänskap och välvilja. Och
som Finland intresserade honom på det högsta, gjorde han
mig den ena frågan efter den andra — angående folket, såväl
som landet, och slutligen kommo vi i resonemang – angående
språket. .J ag märkte genast att Franzén var ungefär af
samma tanka som min aflidne far — angående bibelfinskans
för-träffligheter och stora förtjenster; 15) hvaremot jag gjorde
i början en och annan invändning, och slutligen vågade jag
hysa helt andra åsigter än han; och som jag härvid
åberopade anförda skäl, stödde mig vid förekommande fakta, och
af mig företedde bevis, kommo vi snart i en Uflig
opposition med hvarandra, och småningom i en formlig polemik;
helst jag icke är den som af idel artighet ändrar min
öfvertygelse, eller talar annat än hvad jag tänker. Och då jag
nu härvid händelsevis kom att nämna det jag nyligen i
Upsala utgifvit en disputation angående Finska språket —
yttrade Franzén sin lifliga önskan att framdeles deraf få del.
Utan att säga någonting, gick jag derföre genast tillbaka
till gästgifvaregården, uttog ifrån min kappsäck ett
exemplar af nämnde disputation, jemte l:sta och 2:dra Häftena af
mina „Piemü runo ja", hvarmed jag inom några minuter åter
var på prostgården tillbaka, och bad att fa förära dem
honom, såsom ett litet minne från Finland. Franzén emottog
dem med mycket nöje, tackade mig oändeligen, och började
genast att litet studera uti dem — litet här, och — litet der.
Jag märkte snart på hans min, att han här fann åtskilligt som
icke särdeles behagade honom. Slutligen började han hacka
ia) .Min far, ehurufödd pur-linne (och det till den grad, att lian ännu vid
14 års ålder —icke förstod svenska) lindé likväl, genom Jäsning af finska
skrifter, så införlitVub sig uti hibolfinskan, att eh .ru han alltid ljude läste
och uttalte språket riktigt, och korrekt—skref han det likväl, enligt
lioklin 1 an, inkorrekt, (hvilket skönjes ej mindre af hans finska pre-
dikosamling, ;iii af hans finska bibelversion) d. v. s. ban skref det efter
den vanliga trallen. Vi voro således, angående språkets ortograli,
af olika tankar, ilen, märkvärdigt nog, hände det aldrig ännu en enda
gång, att vi härom kommo i missförstånd, eller i strid ined hvarandra.
Tvärtom, under det vi hvardera härvid följde våra åsigter, läto vi
äfven den andras vederfaras rättvisa, eller gå och gälla rör hvad de
kunde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
