Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskarringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ur djupet och med klor och tänder klängde sig fast i
stolparna för att söka riva lös dem från stranden. Cecco tyckte
sig höra deras arga fräsande, då de tumlade tillbaka. Men
det började gå rysningar genom honom, då han
oupphörligen såg dem komma upp igen och slita i pålverket.
Stormen föreföll honom långt förfärligare nu under natten.
Han hörde rop genomfara luften, som inte voro vindens,
stundom kommo svarta moln drivande likasom en hel rad av
svarta galärer. Det var, som om de ryckte an till stormning.
Han hörde då tydligt hur det talades ur ett par
söndertrasade skyar, som gledo fram över hans huvud.
— Nu är det snart ute med Venedig, sade det ur den ena
skyn, snart kommer våra bröder, demonerna, och vräker
omkull staden.
— Jag fruktar, att San Marco inte låter det ske, svarades
det ur den andra.
— San Marco har blivit slagen i pannan av en
venetianare, så att han ligger maktlös och inte kan hjälpa någon,
sade den första.
Orden kommo, burna av stormen, ner till den gamle Cecco,
och från den stunden låg han på knä och bad San Marco
om nåd och förlåtelse.
Ty det var sant, som demonerna hade sagt. Den sköna
ödrottningen var nära sin undergång. En venetianare hade
hädat San Marco, och därför var det nära, att Venedig
skulle sköljas bort av havet. Och det skulle inte mer ha
givits några månskensfärder på dess hav och kanaler, och
inga barcaroler skulle ha ljudit från dess svarta gondoler.
Havet skulle ha gått fram över de guldblonda signororna,
över de stolta palatsen och den gyllene domen.
Om ingen skyddade dessa slamöar, vore de dömda att
förgås. Innan San Marco hade kommit till Venedig, hade
det ofta hänt, att stora stycken av dem hade sköljts bort av
vågorna.
I första daggryningen började San Marcokyrkans klockor
att ringa. Människorna krälade fram till kyrkan, medan
kläderna nästan sletos av kroppen.
Prästerna hade beslutat att gå ut mot stormen och havet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
