- Project Runeberg -  En målares anteckningar. Utdrag ur dagböcker och bref / Del 2. Indien /
228

(1870-1873) [MARC] Author: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i livilket fall jag bort skynda mig att suga ut blodet,
något som dock svårligen bade lvekats, äfven om iag

c_ C 7 O

företagit mig att stupa kullerbytta. Jag bade således
ingenting båttre att göra, än att med blodet i ögonen

i_ O O ’ c.

försöka leta mig upp ur denna förargliga lokal för att
åter nå jordens yta, hvilket äfven efter ett och annat
felsteg lyckades, hvarefter min lyckliga sticrna snart nog

cj *j 7 u «/ O

hjelpte mig fram till stora landsvägen igen. Ingenting
likt människoboningar fanns dock i närheten, men jag
hade så fast beslutit att söka spår efter någon min nästa,
att jag spejade efter en sådan, lika otaligt som en
hungrig bengalisk tiger efter rof. I)et är nog ganska be-

O C O

hagligt att nu kunna skämta öfver allt detta, men iag

c C ; »I C

vet dock. att det för ögonblicket var rätt ledsamt och
otrefligt. »Tag hade för tillfället ingen näsduk i fickan

O O O

och kunde derföre ieke på något vis förbinda det
blödande hufvudet, och om jag hade varit spökrädd och
kunnat se mig sjelf, bade det måhända förefallit mig
hemskt att skåda en person på det sättet halta fram i
gråa morgongryningen, till hälften halshuggen; iag kan

C C O « C 7 <— <— 7 J o

verkligen säga nästan mer än till hälften halshuggen, ty
jag upptäckte snart med bekymmer, att jag äfven hade
ett djupt och blödande hugg under hakan, och att ena
foten hade blifvit illa knäckt och började svullna, så att
iag hade svårighet att gä.

Efter att på sådant sätt hafva vandrat ett stveke
väg, upptäckte jag med verklig tillfredsställelse i diket
vid vägsidan ett par sofvande infödingar, ihopkrupna med
hufvudet emellan knäna. Då jag närmade mig, blefvo
de yrvakna och så skrämda, att deras första rörelse var
att springa sin väg. Jag hojtade emellertid åt dem med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:09:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemalares/2/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free