Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 31. Falun och koppargrufvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sina rullstenar, sina vattenpölar; endast strån af ett slags
gräs växa, fast med svedda blomvippor, mellan de kala
stenarne. Något mera fult och ödsligt kan ej tänkas. Men på
andra sidor om staden äro höjderna gröna och skogkrönta
och hafva mellan sig förtjusande landställen vid vackra sjöar.
Inne i staden får man se raka gator, vänliga, välbygda hus;
och vid den svafvelaktiga röken vänjer man sig snart, så
att man knappast känner honom, då vinden icke ligger från
grufvan inåt staden.
2.
I grufhuset, en vacker byggnad med torn och ur,
belägen omkring femtio steg ifrån grufvans stora öppning, och
midt emot nedgången till den samma, gingo vi in för att
ikläda oss grufdrägten, såsom det brukas af alla, som besöka
grufvan. Denna drägt består i en svart blus med grannlåter
på axlarna, ett läderbälte med lås, som spännes kring lifvet,
samt en filthatt med breda skärmar. Sålunda anses man
bevarad för röken och sotet i grufvan samt för den drypande
fukten i gångarne.
Ledsagade af tvenne stigare, som sågo ut att vara af
jätteslägt, begåfvo vi oss nu från grufhuset öfver en stenlagd
plan till den lilla byggnad vid grufvans brädd, der nedgången
börjar. Der brinner i en stor spis en eld, som kallas ”den
eviga”, ty han brinner sedan urminnes tider: man känner ej
den dag, då han tändes, och ingen dag, då han varit släckt.
Genom de oräknade århundraden, som grufvan arbetats, har
också elden vid hennes brädd brunnit. Äfven på den tid, då
grufvan var nästan igenrasad, och man ej mer arbetade der,
äfven då tillät icke gruffolket elden i nedgångsrummet att
slockna.
Vid denna eld tände stigarne sina bloss, gjorda af långa
furustickor, sammanhållna i knippa af en kopparring. Äfven
grufvandrarne hade sina tända bloss.
Och nu började nedstigandet i en mörk trappa, som med
afsatser vrider sig snäckformigt ned i berget till fyrtio fyra
famnars djup.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0138.html
