390 (Läsebok för folkskolan. Första upplagan.)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. En färd på Sognfjellen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den 15 augusti! Luften afkyles hastigt. Hon liknar närmast en af
dessa klara och kalla vårmorgnar i Stockholm, då nordan blåser; men
hon har likväl något vida mer uppfriskande och är alldeles befriad ifrån
den obehagliga, råa skärpa, som alstrar frossor och andra sjukdomar.
Här vet man ju knappt hvad sjukdom vill säga; här känner man
tvärtom helsan vara bofast, man insuper henne i hvartenda
andedrag.

Vid vägen låg en liten stenkoja, förfallen, öde och föga
inbjudande. Likväl är hon en välsignad tillflyktsort för resande, som
mötas af yrväder eller svåra stormar, och icke det präktigaste hotell i
en hufvudstad lärer väl någonsin beträdas med sådana känslor af
tacksamt välbehag som dem, med hvilka denna usla ”Fjeldstue”
tages i besittning af uttröttade, stelfrusna och förirrade fjellvandrare.

Lyckligtvis behöfde vi dock ej söka skydd eller lä. Vädret blef
allt ljummare och vackrare, luften allt klarare. I den fria, friska
luften tillreddes och förtärdes en enkel måltid; bättre smakade mig
aldrig någon. Under tiden gingo hästarne lösa omkring, sökande
efter mossa i någon bergskrefva.

Sedan vi rastat en timmes tid, svingade vi oss med stärkta
krafter åter upp i sadeln och fortsatte vår ridt. Det var ännu goda
fem timmars väg till hafskusten.

3.

Efter hvad vi redan sett, trodde vi verkligen icke, att en ny
fjellutsigt, öfverträffande de föregående, kunde möta våra blickar; och
likväl bedrogo vi oss.

Framför oss hägra de tre ”Skagastöls-tinderne”, näst de högsta
på den Skandinaviska halfön. Öfver nio tusen Svenska fot resa sig
deras jemnhöga hjessor. De stå der så klara, som vore de oss helt
nära, men de ligga dock en half dagsresa aflägsna. Till deras fot
har menniskan framträngt; deras toppar har ingen dödlig beträdt.
De synas också förfärligt branta; snön kan ej få fäste, utan kantar
blott här och der fjellväggen, likasom en slingerväxt, eller gömmer sig
i någon djupare klyfta, der vinden, som häruppe är snöns enda fiende,
förlorat sin kraft. Berget har en kall, stålgrå färg, och kring de
spetsiga topparne leka lätta snödimmor i ständigt vexlande former,
ömsom skockande sig, ömsom plötsligt försvinnande, liksom
bortjagade af en osynlig magt.

För öfrigt, rundt omkring oss samma mörka, taggiga spetsar af
”Hurunga-tinderne”, vexlande med bländande snöfält, hvilka, i
synnerhet emot norr tilltagande i vidd, antyda det nära grannskapet af
den vidtberyktade ”Justedalsbræen”.

Men ännu har blicken endast ströfvat omkring på de
solbeglänsta höjderna; nu sänkes han, sänkes med häpnad nedåt gapande

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/lff1u/0398.html

		Läsebok för folkskolan. Första upplagan. / 390 (1868) - Tema: Alphabet books and readers Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|