Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 173. *Granen af C. F. Dahlgren (IV) - 174. Luleälf af J. Englund m. fl. (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den sorgsna nattens näktergalar
mig fly. Ej sången jag förstår.
Ifrån min krona göken talar
med glada rop hvartenda år.
Visst tusenårig är hans visa,
ej konstig i sitt enkla lopp,
men hvarje vår dock alla prisa
hans hälsning från min gröna topp.
174. Luleälf.
1.
Luleälf är utan jämförelse den vattenrikaste af de
norrbottniska älfvarna. Den består af tvenne grenar, hvilka
förenas på betydligt afstånd från hafvet.
Den nordliga grenen, hvilken kallas Stora Luleälf,
kommer från tvenne fjällsjöar, Yiri och Yaste, i hvilka flera
smärre strömmar utmynna. Dessa komma dels från Sulitälma
och andra höga fjäll, dels från sluttningen af de berg, hvilka
ligga emellan Luleälfs båda grenar. Sedan Stora Luleälf
under sitt lopp från Yaste böjt sig mot nordost och därunder
upphämtat flera tillflöden från fjällryggen emellan Sverige
och Norge, infaller den i de sjöar, som med ett gemensamt
namn kallas Lulevattnen, och som hafva en längd af nära
fjorton nymil. Dessa vatten äro på två ställen afbrutna af
fall. Det ena af dessa är Stora Sjöfallet, där vattnet i tre
afsatser kastar sig ned från sjön Kårtje med en sammanlagd
fallhöjd af omkring trettioåtta meter. Den östligaste och
största af nämnda sjöar kallas Stora Lulevattnet.
På en mils afstånd från denna sjö sänker sig älfven i fall
på fall. Det nedersta af dessa är det bekanta Harsprånget.
Intet af de svenska vattenfallen torde i betydenhet kunna
täfla med detta. Älfven, som på omkring tre kilometer sänker
sig icke mindre än sjuttiofem meter, forsar våldsamt fram
i en djupt nedskuren, trång bergsremna. Där fallet börjar,
ligger en ödslig klippö. Älfvens stränder, som på båda sidor
om ön äro mycket branta, blifva längre ned alldeles lodräta
och bilda en trång klippränna, omgifven af höga berg. Så
snart vattenmassan uppnått ön, delar den sig på ömse sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
