Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 180. Resa i Lappland efter N. V. Stockfleth (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser. Yid åkningen sitta de nämligen än på slädens botten,
än på dess kant, ocli än stå de nnder full fart upprätt däri.
Så snart de resande satt sig, hvar och en i sin släde,
kastade föraren sig i sitt åkdon, gaf sin ren ett duktigt
rapp med tömmen, och på ögonblicket var hela följet i full
fart framåt. Renarna, som alltid behålla kvar något af sin
vildhet, äro i början mycket svåra att styra. Därför går
det ofta mycket oregerligt till, när tåget först sättes i
rörelse. För ett ovant öga ser det till och med farligt ut.
Man slänges hit och dit, man stjälper och kommer upp
igen, man släpas stundom med ett stycke, och det
förefaller nästan obegripligt, huru man kan undgå att bryta af
sig armar och ben. För en ovan resandes skull är det
nödvändigt att föra med ett par lösa renar. När vägen går
utför stora backar, bindes vid hans åkdon en sådan
hjälp-ren. Denna förmås med tömmen att streta emot.
Härigenom kommer släden att gå mera stadigt.
2.
Den korta dagen var tilländalupen. Månen lyste icke
i kvällen, och mörkret tilltog. Renarna, som till en början
sprungit så muntert, blefvo allt mindre lifliga. Sent
omsider kommo vi fram till den plats, där fjäll-lapp ar ne
brukade stanna öfver natten, då de färdades i dessa trakter.
Här fanns tillräckligt med lafvar för renarna och därjämte
så mycken skog, att man kunde erhålla de stänger, som
äro nödvändiga för uppsättande af ett restält.
Yi gjorde fördenskull halt, stego ur åkdonen, och
skidorna drogos fram därur. Två lappar förde bort renarna
till deras betes- och hviloplatser, andra togo fram yxor ur
slädarna och foro på skidorna in bland träden för att
utvälja och hugga ned tältstänger, en annan högg af och
samlade ihop riskvistar till bränsle. Därefter skottade han
med en skofvel undan snön i en rundel. I denna restes nu
tältstängerna upp mot hvarandra. Utomkring dessa hängdes
ett svart, genomrökt stycke lärft. Upptill lämnades dock
en öppning för röken. En eldstad tillreddes midt i rundeln,
riskvistar breddes rundt omkring, — och kåtan var färdig
Läsebok för folkskolan. ’ 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
