- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
78

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 27. Trastlåt. Efter Karl-Erik Forsslund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

djur och kroknäbbade tyranner. Och sist var det hög fröjd
över all jordens skönhet och sommarens dejlighet, över
solnedgångens prakt och rymdens klarhet ioch skogens
doft-fyllda, susande stillhet. Allt det där trängde på och ville
fram. Det ville ut ur sitt trånga fängelse i hans själ och
sväva vida över jorden som klara, starka toner och fria,
levande sånger.

Han kvittrade först några enstaka, lågmälda takter för
att pröva rösten och göra strupen klar. Så klämde han.
till med ett par klangfulla rop och en smattrande fanfar:
»Spel opp, spel opp, tjurititu, tjurititu — tjurititu!»

Han satt och lyddes till hur tonerna svävade bort över
sjön. Men då inträffade något egendomligt: när de hunnit
ända bort till Mässan, berget på andra sidan sjön, förtonade
de icke där utan kommo tillbaka — »Spel opp, spel opp!»
svarade det klart och tydligt, och »Tjurititu, tjurititu!» kom
det klangfullt som från ett jägarhorn.

Taltrasten lyssnade och funderade. Jaså, han hade fått
en medtävlare till trakten, och en farlig medtävlare,- tycktes
det. Det var nästan lika stark och fyllig klang i den där
andra stämman som i hans egen. »Men vi ska väl höra efter,
vad han duger till», tänkte han och stämde upp sin fanfar
på nytt, nu än klarare och kraftigare: »Spel opp, spel opp,
tjurititu ti tu!»

Och den andre svarade, och även nu kommo hans egna
ord tillbaka med alldeles samma klang och melodi. Han
undrade och undrade. Yad var det där för en klåpare, som
bara sade efter och inte hade några egna melodier att svara
med? Den saken borde man ta reda på, tänkte han och
ropade: »Yem är du> var är du ifrån, vem är du, vem är du?»

»Men vem är du, vem är du?» sjöng det borta, i bergen,
och sen blev det tyst igen.

Då vart taltrasten ond. Han började spela på allvar,
han drog alla sina låtar och melodier, han visslade och
drillade, slungade ut alla sina starkaste och gladaste toner i
rymden som en hop små runda, trillande ägg och lät dem
fladdra bort över sjön som en skara dunmjuka, kvittrande
fågelungar. Och varenda drill fick han igen likadan, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free