Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 35. Svante trillar i sjön. Av Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde se dem längre, så började han undra, om han inte
skulle kunna få 98 dem, ifall han gick ända ut på bryggan
och tittade ned där. Han gjorde så en vacker dag. Och
mycket riktigt! Där fanns fiskarna.
Svante lade sig på magen ute på bryggan och tittade
på fiskarna. Han tordes inte gå efter sitt metspö, ty då
kunde någon fråga honom, vart han skulle gå. Men han
låg stilla på magen och höll andan. Så roligt tyckte han
att det var.
Längst uppe i vattenbrynet summo en hel mängd med
små fiskar, som kallades »sabikar». De dugde inte till
någonting, och så brukade de äta upp masken. Litet längre ner
såg Svante, hur de silvervita mörtarna blänkte. Och allra
längst ner på bottnen stodo abborrarna stilla och latade sig.
En gång kom en stor gädda och slök en mört mitt för
näsan på Svante. Svante höll på att skrika högt, men han
ville inte skrämma gäddan, som stod stilla. Svante trodde,
att hon tuggade.
Så kom det en ångbåt ute på fjärden. Det var en
stor, vit båt, som gick på Norrland och gjorde de värsta
svallvågorna.
»Nu blir det livat!» tänkte Svante.
Han plirade upp med det ena ögat för att se, om inte
svallvågorna när,made sig. Som ett helt berg höjde sig
vattnet framför honom, och Svante såg, hur fiskarna började
guppa på bottnen. Så smällde vågen upp mot bryggan.
Svante blev alldeles våt. Och han kunde ingenting se. Det
kom en ny våg, flera vågor. Allesammans plaskade de över
hans armar och ansikte. Men när de voro borta igen och
Svante kunde se ned på bottnen, då voro fiskarna liksom
bortblåsta.
»De blev rädda», tänkte Svante.
Och han låg och väntade på att fiskarna skulle
komma igen.
Det gjorde de inte. Men i stället fanns där en hel
mängd andra rara saker att titta på. Där fanns tomma
ansjovisburkar och spräckta kaffekoppar, en rostig
råttfälla, stora bitar järnbleck, gamla spikar och tunnband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
