Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 48. *Martallen. Av Sigurd Dahllöf - 49. Barnen från Frostmofjället. Efter Laura Fitinghoff - 1. Sju små värnlösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48. Martallen.
Med en knippa ris på ryggen
från skogarnas hyggen
martallen knogar
med knotiga knogar
mot fjället opp.
Riven och sliten
är hela habiten,
och ruggig och liten
är martallens kropp.
Men envis som synden
ja, mer än de fleste,
i skrevan ett fäste
hon tar.
,Och petar och letar
i klyftan och stretar
i blåsten — och håller sig kvar.
Sigurd Dahllöf.
49. Barnen från Frostmofjället.
1. Sju små värnlösa.
Under det förfärliga nödåret uppe i Norrland i slutet
av 1860-talet kom en skara barn vandrande genom utarmade,
vinterödsliga bygder. Ingen far eller mor följde dem. Det
var sju utmärglade, gråbleka små, och den, som anförde dem,
var bara på trettonde året. Han hette Anders men kallades
Ante. Barnen kommo från Frostmofjället, där frosten det
året farit mera hårt fram vid gårdarna än annars. Deras
far hade under nödårstiden tagit sig till att supa. Svag och
fumlig, som han blivit av brännvinet och av barkbröd och
svält, hade han en dag stupat under en jättetall, som han
var med om att fälla i skogen. Så bars han hem död.
Hustruns bekymmer mångdubblades. Hon orkade ej
bära dem längre, hon rent av tärdes bort av sorg men kanske
mest av svält. För man kan förstå,; att de matbitar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
