Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 62. *Vi suckar det så tungt uti skogen? Av Bernhard Elis Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och skuggorna förskräckta till bergens fötter fly,
och trollena, de flyga uppåt norden.
Och bergens toppar glimma; men skogen, han är mörk,
och uven sjunger sorgesång i regnbegjuten björk.
Då suckar det så tungt uti skogen.
Och liten pilt, han löpte utöver vidan hed
och tänkte uppå mången gammal sägen.
Och himlens stjärnor skredo, och natten led och led,
men ej så träffade han rätta vägen.
»I blida stjärnor alla uppå den höga stig,
I vissnade små blommor, o sägen, sägen mig:
vem suckade så tungt uti skogen?»
Älvalek. Efter målning av August Malmström.
Men alla stjärnor tego, och liten blomma teg,
och pilten många bittra tårar fällde.
Så kom han till små älvors tjäll.— Med vingesnabba steg
han mitt i deras lätta ring sig ställde.
»O, I, som tråden dansen på ljungbevuxen stig,
I skönaste små syskon, o sägen, sägen mig:
vem suckade så tungt uti skogen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
