Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 86. Ett skånskt herregods. För Läseboken av Marie Louise Gagner och Per Holmén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten eller lotter på ett halvt eller ett fjärdedels hektar. Varje
år hållas här i början av sommaren gräsauktioner, då
lantbrukare från när och fjärran infinna sig och köpa
grässkörden på ett eller flera skiften. Men en del av den vidsträckta
ängen användes för huvudgårdens eget bruk. Den forna
sumpiga och värdelösa sjöbottnen lämnar numera sin ägare en
inkomst av omkring 50,000 kr. om året.
Här och var kantas »sjöns» stränder av bokskog med
jättelika träd. Så vackert det är inne i skogen nu på
försommaren med den djupa, friska grönskan! Se där rör sig
något guldskimrande mellan buskar och snår! Det var roligt.
Då skola vi se efter vad det är. Se, nu syns det igen!
Det är ju en fasantupp! Näsbyholm är vida bekant för
sitt fasaneri. Det var det första skånska gods, som
bestod sig med ett sådant. Den ena fasanen efter den
andra få vi syn på, ej blott de granna tupparna med sina
långa, vajande stjärtfjädrar utan också de rätt oansenliga
hönorna. Här och där i skogen finna vi små högar majs och
säd, som man lagt ut till fåglarna. Men som kycklingar
matas de med ägg och kokta risgryn. Överallt, där fasaner
finnas, anställas om hösten stora jakter på det välsmakande
villebrådet.
Bäst vi stå där och spana efter fåglarna, få vi mitt över
i gläntan se en förtjusande tavla: det är en flock rådjur i sin
vackra, rödbruna sommardräkt, vilka lugnt beta på
gräsmattan och inte ha en aning om vår närvaro. Plötsligt få de
emellertid syn på oss. De visa just inte någon rädsla men
draga sig med smidiga och behagfulla rörelser närmare
skogs-brynet för att i händelse av fara snabbt kunna försvinna i
skogens gömslen. Också ett par hjortar lyckas vi få se, som
beta på den saftiga ängsbiten inne i skogen. Vi få sedan
höra, att både hjortar och rådjur året om vistas här i
skogen, där man om vintern för deras räkning lägger ut hela
stackar av hö.
Men vi få ej längre dröja bland all skogens härlighet
utan fortsätta fram till huvudgården. Där bli vi så väl
mottagna, och man föreslår, att vi i vagn skola göra en tur
omkring på godset, som vi ännu sett blott en liten del av. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
