- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
433

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 112. Vid Hornborgasjön. Efter Gustaf Kolthoff

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

solens brännande strålar. Snart vandrade jag vidare över
bergets sanka myrar.

Nedanför Mössebergs branta vägg kom jag ut på en
härlig äng, där björken tävlade med hasselbuskarna om
herraväldet. Göken gol, och gulbröstade sångarens härliga toner
blandade sig med trädgårdssångarens rullande sång. Snart
låg den vackra ängen bakom mig, och stora, böljande
åkerfält utbredde sig framför mig. Talrika lärkor drillade
uppe i skyn, hämplingar flögo sjungande fram och åter, och
stenskvättor guppade här och där på stenrösen.

Efter ytterligare ett par timmars gång längs
sädesfältens dikesrenar kom jag ned till en sank mosse. Här
mottogs jag av väl ett dussin rödbenta snäppor, som skrikande
och med hängande ben flaxade fram och åter. Längre ut över
mossen flögo storspovar och vipor. En kråka, som sannolikt
var ute på rövartåg, blev med ilsket skrän bortjagad av en
storspov, vilken efter väl förrättat värv med fladdrande
vingar drillande sänkte sig ned till sin maka, som ruvade ute på
mossen. Långt borta på de oändligt stora Bjurums mossar
hördes tranornas trumpetande. En blåvit kärrhök, som kom
svävande ute över träsket, fick mig att glömma all
försiktighet. Jag sprang i vild fart ut på mossen, kom ut på
ett gungfly och sjönk ned i gyttja till midjan. På händer
och fötter måste jag återvända till fastare mark, och
genomvåt till armarna måste jag nu vandra nära en halv mils
omväg för att komma förbi det djupaste träsket.

Vid middagstiden nådde jag Bjurumsskogen. Här
kvittrade bofinkar från varje träd, grönfinkens kväkande läte
och korsnäbbarnas »käck, käck» ljödo från alla håll.
Lyssnande till varje ljud, rädd att genom ett buller gå miste om
en enda ton av skogens läten, smög jag mig ljudlöst fram
på den mjuka mossan. Jag granskade varje buske, varje
stubbe och sökte med min blick genomtränga trädens grenar.
Varje gång jag såg ett fågelbo, genomströmmade en ljuv
känsla hela min varelse, och de gamla ekorr- och kråkbon
jag förgäves undersökte voro ej få.

Inne i den täta barrskogen vandrade jag så länge,
vadade över träsk och klättrade i träden. Slutligen upphörde

28—220006. iAåtbolcen, Parallelluppl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0447.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free