- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
492

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 124. Havets hjältar - Vingalotsarnas bragd den 6 november 1911. Efter Anna Lenah Elgström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

annat. — »Gå ner i kajutan! Där är varmt, och där är ni inte
i vägen för manövern», ljöd ordern till varje ny laddning. Och
då kajutdörren slöts om dem, räknade räddarna belåtet sin
skörd: »Nu är det 15 därnere; då har vi bara 9 kvar.» — »Nu
är det 20; då gör vi vårt sista slag!»

Männen i ekan rodde upp till vraket och kommo igen
med sin sista last. Det gick litet långsammare och
förs.k-tigare än vanligt, ty en av de skeppsbrutna hade brutit sitt
ben, och en annan, kaptenen, knäckt ett par, tre revben.
Men nu såg det hemskt ut ett tag igen. Kuttern höll på
att av strömmen drivas in under vraket. Det hängde på ett
hår, att de krossats — ett ögonblick lutade den tilltrasslade
massan av uppslitet järn och trä sig alldeles ned över dem,
och ett par av de .skeppsbrutna skreko till, då de sågo
döden, som de nyss undgått, åter komma emot sig. Men som
genom ett under gled den undan, och innan de knappast
ens själva visste ordet av, styrde de för en strykande
vind in mot Styrsö genom den gråa gryningen.

Då drogo de alla ett djupt, befriat andedrag.
Sorlande kommo de skeppsbrutna ut ur kajutan. I dess öppna dörr
stod kaptenens son, som varit förste styrman på skeppet, med
en strumpa om huvudet i stället för mössan, som vågorna
tagit. Och då överlotsen bad honom att gå in och värma sig,
eftersom han var så våt, svarade han så högt och glatt, att
fröjden liksom klang av honom och alla måste skratta: »Ja,
jag är våt, men jag är räddad, räddad!»

Bredvid honom stod hans far, den gamle kaptenen, med
tårar i ögonen och utsträckta händer.

»Ni har gjort ett gott arbete i natt, lotsar!» sade han

bara.

Efter Anna Lenah Elgström.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0506.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free