Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 155. Värmland. För Läseboken av Oscar Stjerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem. Fryksdalingen är glad i samkväm men blir dock i
ensligheten i sina djupa dalar och i sina skogars
hemlighetsfulla tystnad lätt fallen för drömmeri och skrock och har
sina anfall av tungsinne och svårmod. Alvdalingen, som
alltid haft att kämpa mot en karg natur, är energisk och
vaken och tar ej utan vidare för gott allt, vad han hör.
Hos honom yttrar sig gärna värmlandslynnet som munvigt,
uddvasst skämt. Han har lätt för att uttrycka sig, och det
är ett nöje att höra honom berätta historier på sin
sjungande dialekt. Bergslagsfolket är stolt över sitt yrke och
visar en stark självkänsla. Det är till hela sin läggning
mera allvarligt än de övriga värmlänningarna. För övrigt
är det ett präktigt folk, ärligt och ordhålligt.
Hembygdskänslan är starkt utvecklad hos
värmlänningen. Han är stolt över sin by, sin socken och hela sitt vackra
landskap. Aldrig hör man en hembygdssång sjungas med
mera andakt och hänförelse än den gamla värmlandsvisan
»Ack, Värmeland, du sköna, du härliga land». Men
värmlänningen har ock ett nedärvt äventyrslynne och lust att se
sig omkring i världen. Detta i förening med svårigheten
att slå sig fram där hemma har mången gång drivit
honom att söka sin utkomst i främmande bygder
inom-och utomlands, särskilt i Norrland och Amerika. Där
har han också ofta genom arbete och omtänksamhet
förskaffat sig en god ställning. Men i djupet av hans hjärta
har hemkänslan aldrig dött. Han har längtat och längtat
till sin barndoms berg och dalar, och liksom den store
värmlandssonen John Ericsson har han alltid som varmast
önskat, att åtminstone hans stoft måtte få vila i värmländsk
jord.
Numera äro också de värmlänningar många, som efter
några års vistelse i främmande land återvända och slå sig
ned i hembygden. Där äro ock förhållandena nu
gynnsammare än förr, tack vare framför allt samfärdsmedlens
utveckling. Genom den företagsamhet, som dessa återkomna söner
och döttrar av Värmland lärt sig bland främlingarna, bli
de ofta ett väckande föredöme för hela sin bygd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
